Göteborgsposten – 7 februari 1871, sida 2

tala sig öfver sättet för försvarsverkets ordnande. Hvarje yrke fordrar studium, och icke minst armåorganisationens. En skräddare är icke skomakare, och en skomakare icke skräddare; man borde derför vakta sig för att inlåta sig på, hvad man icke förstod, utan lemna detta åt dem, som skulle bära ansvaret derför. — Han anmärkte till sist emot den föreg. talaren det oriktiga att här blanda anslagsfrågan tillsammans med försvarsverkets ombildning. Hurudan organisationen än blefve, behöfdes det vapen, annan materiel och fästningar; vilja vi ha något försvarsverk, måste vi derför äfven skaffa oss vapen etc., och då detta ej kan fås utan penningar, så måste dessa anskaffas, ehuru det vore vigtigt, att detta skedde så billigt som möjligt och i mån af folkets tillgångar. Hr Ejserman gillade ej Norrköpingsförslaget; ville ha en folkbeväpning, så att hvarje man hade sitt gevär och lärde sig att älska och sköta det. Ansåg att ärendet borde hvila. Hr Dahlqvist instämde med den föreg. talaren och ansåg, att skulle man ha skyldighet att försvara sitt land, så borde man ock ha rättighet att deltaga i besluten öfver dess öden. Hr Ohlsson ansåg det vara en skam och en nesa för menskligheten, att sådant mördande och sköflande skulle i vår tid få ega rum, som det hvilket nu pågår i Frankrike. Önskligt hade varit, att allmän afväpning kunnat införas; men när detta ej lät sig göra, ville talaren ha folkbeväpning. Hr Bergander tillstyrkte bifall till styrelsens förslag; men ville äfven att representationen skulle afgöra öfver krig eller fred m. m. Hr Roberg uppträdde häremot, emedan detta var en gruudlagsfråga, hvarmed man ej kunde här sysselsätta sig. Tillstyrkte bifall till Norrköpingsföreningens skrifvelse och ansåg, att rösträtten väl kunde tagas härmed i samband. He Hedlund uppträdde återigen emot regeringens förslag och Norrköpingsföreningens skrifvelse, och ville, med förkastande af styrelsens förslag, förorda en följd af ej mindre än 9 resolutioner, hvilka han uppläste. Hr Krook ansåg det betänkligt, om föreningen skulle antaga dem, emedan de innefattade ett helt politiskt program. Så innebar det först bestämda principer om försvarsverkets ordnande efter ungefär schweiziskt mönster. Kunde arbetareföreningen afgöra, om de vore bättre än dem krigsministern föreslagit? Man talar så mycket om folkbeväpning. En sådan ha vi redan; men den måste nu för landets trygghet omfatta flera åldersklasser än hittills. Man bör väl erinra sig detta. Hufvudfrågan är blott den, om den egentliga aktiva armen skall endast utgöras af vissa åldersklasser, eller om den skall bestå af stam och beväring. Det förra vill hr H.; det senare vill krigsministern, som i indelningsverkets soldater och några värfvade trupper anser sig ha en tillräcklig stam. I det förra fallet kräfves af åldersklasserna en ansenligt ökad tjenstgöringstid (i Danmark t. ex. öfver ett år), ty landet kan likväl icke försvaras med sammanrafsade hopar; i det senare fallet, med stam, behöfves ansenligt mindre öfningstid, således äfven mindre personliga uppoffringar. Detta är tvistepunkten, och kunna väl de fredliga yrkenas män, arbetarne, döma häröfver? — I en annan punkt af resolutionerna ville hr H., att föreningen skulle bestämdt uttala sig på ett sätt, som om den nu och för alltid frånsade sig all gemenskap med Danmark såsom en del af Norden. Kunde föreningen yttra sig häröfver? Vore det ej att inblanda sig i politiska riksfrågor, hvilka väl kräfde mognare bepröfvande; ty hvad skulle väl följden bli, om t. ex. Danmark verkligen äfven politiskt infogades i den germaniska stammen? — Tal. yrkade fortfarande bifall till styrelsens förslag, men ville ej motsätta sig ytterligare diskussion. Hr Samuelsson fordrade bifall till styrelsens förslag. Hr Ericson ansåg, att föreningen icke skulle alls sysselsätta sig med hela saken. Hr Thulin opponerade sig deremot, att den, som (j hade rätt att välja riksdagsman, derför icke skulle ha skyldighet att försvara sitt land. Hvad skulle t. ex. arbetarne sagt, om andra medborgare, på en tid då de icke heller egde rösträtt, och det är ej så länge sedan, då nekat att dertör bidraga till landets försvar. Ansåg regeringens förslag skola bäst betrygga landets försvar. Yrkade bifall till styrelsens förslag. Omsider beslöt man, på förslag af hr Hedlund, att ajournera mötet till annan dag, uttalande den önskan, att förslagen till resolutioner bli i tidningarne offentliggjorda, hvilken önskan vi skola närmare den nya mötesdagen efterkomma. Göteborgs Folkbank. Enligt enskilt meddelande, har K. M:t fastställt reglementet för Aktiebolaget Göteborgs Folkbank. Vi antaga, att allmän inbjudning till aktieteckning kommer att snart utfärdas, så att den för arbetsklassen och näringsidkare i allmänhet så gagneliga institutionen må kunna snarast möjligt börja sin verksamhet. Kollekten vid missionsbönestunden i Domkyrkan sistlidne Söndag uppgick till 65 rdr 10 öre. Allm. svenska kapplöpningssällskapets direktion hade sammanträde i Stockholm d. 24 Jan., hvilket, enl. Tidn. sör Hästvänner bevistades af ordför. förste hofstallmäst. R. Tornrhjelm, kabinettskammarh. grefve A. Piper, öfverstelöjtn. C. Platen, baron A. Ridderstolpe, baron C. Cederström och sekreter. grefve C. G. Wrangel. — Sedan denne sistnämnde redogjort för resultatet af de nordiska kapplöpningsföreningarnes sammanträde i Köpenhamn, bestämdes terminerna till årets löpningar och uppgjordes programmet för kapplöpningarne i Stockholm (d. 4 Juni) och Helsingborg (d. 23 och 24 Juli). Samtidigt beslöts, att sällskapet, med hänblick på vigten af en rationell uppfödiog, framdeles skulle utsätta pris för 3:äriga hästar. Till komiterade för de olika banorna utsägos: för Stockholm: seneralmajoren grefve C. M. Björnstjerna, ; hofjägmäst. Ström och ryttmäst. E. Lagerheim; för Helsingborg: förste hofstallm. R. Tornör-m hjelm, major A. v. Platen och löjtn. Norder-U ling. — Till v. ordför. efter öfverstelöjtn. baron Beck-Friis, som alsagt sig förtroendet, valdes frih. F. von Essen och till direktionsledamot Jöit. 0 Uanmens