Göteborgsposten – 6 februari 1871, sida 2

dets flender, kan man antaga, och skulle han älvon förmås att ätertaga aitt valdekret, så skulle han likväl kunna genom denna miastanke utkasta en brand, som måste bli förhärjande och förödande. Arma Frankrike, hvart skall detta föra? Man kan döma till hvilka sociala stormar, som skola följa på krigsorkanen, om Gambetta får sin vilja fram och kan skaffa majoritet åt sitt parti, af den kandidatlista för valen i Paris, som uppgjorts å ett valmöte i FoliesBergeres och har namnen: Gambetta, Victor Hugo, Garibaldi, Edgar Quinet, Soisset, Dorian, Vallace, Louis Blanc, Heuri Rochefort, Delescluze. Felix Pyat, Ledru Rollin, Schölcher, Martin och Michelet. Dessa äro antagligen massans kandidater, under det att bourgeoisien genom en at börsen uppgjord valkomitö upprättat en vallista öfver 90 de utmärktaste männen ur armen, flottan, magistraturen, advokatståndet och de lärda samfunden. En annan olycka är den anledning, som den despotiske radikalen — denna sammanställning af tvenne motsatser är alltför vanlig — Gambetta tagit sig at det uppståndna dröjsmålet i afseende på besvarandet a! Gambettas här ofvan nämnda telegram till Favre, att framkasta emot denne en indirekt, men förfärande beskyllning. Han har neml. offentliegjort ett telegram, som han d. 31 jan. tillskickade Favre, och hvari han förklarar sig icke kunna begripa, hvarför vapenstilleståndet ej utsträckts till Belfort samt departementerna Cöte dÖr och Jura. Eftersom Javre icke i sin depesch omtalat detta förhållande, ha de största bryderier härigenom framkallats på den östra krigsskådeplatsen. Proussarne ha neml. sortsatt kriget, under det att de franska ansörarne, hvilka, i fullt förtromde till Farres depesch, af krigsministern (Gambetta) befallis att inställa fiontligheterna, under 48 timmar förhållit sig alldeles lugna. — Gambetta uppmanar derför Fsvre att utsträcka stilles:åndet till äfven den östra krigsskådeplatsen. Denna Favrees underlåtenhet att meddela en så vigtig sak har kanske vållat Frankrike de nya och betydande förluster, öfver hvilka Manteuffel i sina depescher glorifierar sig och hvilka alldeles icke hedra den tyska krigaräran. Tyskarno ha neml. kunnat så hopa sina massor och sammantränga sin kringränningskedja, under det fransmännen stodo stilla, att dessa afskuros från möjligheten att kunna slå sig igenom söderut, utan måste, då de funno tyskarne fortsätta krigsoperationerna, söka att komma in på schweiziskt område, för att ätminatone rädda materielen. Med en onödig grymhet och råhet, der Manteuffel för krig för krigets skull, har han, icke nöjande sig med att sålunda tränga dem undan, förföljt de retirerande fransmännen och med ofantlig öfvermakt angripit dem gäng efter annan, hvarunder de lidit enorma förluster, hjeltedater, med hvilka Manteuffel naturligtvis skall förhöja glansen af sin triumf. Det bör ej väcka någon förundran, om detta tyskarnes tillvägagående skall ytterligare öka fransmännens förbittring och det öfriga Europas ovilja. Genom dessa omständigheter var det äfven nära att Garibaldi blifvit med de under hans befäl stående trupper tagen i det af honom betästade och af fienden snart kringrända Dijon, der han så hjeltemodigt försvarat sig, såsom synes af nedanstående korrespondens, sastän tyskarne fortfarande iakttaga djup tystnad rörande dessa strider. Och man kanner väl, huru gerna tyskarne velat komma åt den gamle äfventyraren. Kronprinsen af Preuszen har ju tillochmed sagt, att han ville lägga sig ut för den gamle och icke tillåta att han blef skjuten, utan i stället skaffa honom qvarer — på Spandau. Men Garibaldi och hans rupper äro nu i den gamla staden Macon, som är en vigtig jernvägspunkt och der han can lätt förena sig med den 24:de armåkåren, om lyckats slå sig igenom och tränga södertt, antagligen till det nära Macon belägna 3ourg. Tyskarne ha efter garibaldisternas fgång inryckt i Dijon. Det vore önskligt, att Favre kunde friöra sg från de misstankar, som Gambetta öker att framkalla emot honom. Oss synes et i sakens ännu outredda skick, att det vait en pligtförgäten förseelse af Favre att icke enast i sin första depesch om stilleståndet nderrätta Gambetta, att den sydöstra krigskådeplatsen icke var deri intagen. Det är i en måjl ghet, att härigenom Frankrikes sida oupprifna arms uppoffrats. De på schweiziskt område inträngda sranka trupperna, hvilka i början vägrade att atmna sina vapen och låta sig interneras, ha u underkastat sig detta. Bourbaki har aflidit af de sår, han tillfoade sig vid sitt sjelfmordsförsök. Han var i sin tid en af kejsardömets tappraste gereIs der och besälhafvaro öfver gardena. Ilan fe ar jemväl ansedd för en god officer, och att j u ta misslyckades nu under republiken i att ib ida sitt goda rykte, kan väl äfven tillskriffu is den orsaken, att han hade så oöfvadoti — 1 OO OSSE nn 00 -—. — ve — — ——— — — — —