Göteborgsposten – 6 februari 1871, sida 1

smedjan bakefter kärran och anträdde sin nattliga expedition. Chectham körde kärran. Henry följde efter på afstånd tills de hunnit utom förstaden. De passerade Woodbine Villa. Ett enda ljus brann derinne. IIenry betraktade det länge, Det var något som sade honom att detta ljus brann i hennes sofrum. Han kunde knappt vända sina blickar ifrån det: det var hans polstjerna. Det var endast en svårighet i vägen för dem; en man till häst kunde passera öfver heden, men mel en kärra måste man passera förbi Raby Hall för att på kyrkan. Då de kommo nära denna herregård började en hund skälla. — Stanna, sir, hviskade Honry. Jag väntade mig detta. Han tog derefter fram ett stycke tjoek filt och band den med snodder rundtomkring hjulen. De körde sedan förbi huset så fort de kunde. De lyckades dock ej bedraga hundarne; men ingen menniska hörde eller såg dem. De uppnådde kyrkan, öppnade dörren och drogo in smedjan i den öfvergifna byggnaden. Så snart de kommo in såg Cheetham sig omkring och ryste. — Ni måste ha ett modigt hjerta; alla verldens penningar skulle ej fresta mig att arbeta här ensam, Herro Gud! hvad är detta? Det hördes ett lågt, besynnerligt läte. Cheetham skyndade tillbaka mot kyrkodörren. Henrys hjerta slog fortare; men han tände lyktan och gick framåt. Ingen fanns der. Han ropade till sin följeslagare att allt stod rätt tilll De ställde derefter smedjan nära en pelare vid