Göteborgsposten – 4 februari 1871, sida 3

IIvarjehanda. Minnen från fyra revolutioner. Tidningen -.a Franceomnämner, att i Paris nyligen vid nittiofem års ålder aflidit en man som spelade en viss roll under skräckregeringens tid Uans namn var Lambert, och han hade varit sekreterare åt den oflentlige prokuratorn Fouquier-Tinville och registrator åt revolutionstribunalet. Ehuru knappt tjugo ur gammal innehade han dessa befattningar i tre år. förföljt såsom terrorist etter Thermidorreaktionen, tiydde han och kom undan till London. hvarest han vlef anställd hos bryggarfirman Lob Stein. Han atervande till Frankrike, då de allierade 1815 inkraktade landet, och slog sig ner i det lilla hus vid Rue de la Pepindere hvarest han dog. Detta hus uade en liten trädgård och hr Lambert, som tyckte mycket om blommor, sysselsatte sig med blomsterouling ända till 1815, då i följd af den gamla gatans omreglering hans trädgård fick lemna plats för nya byggnader. Sedan dess har han lefvat mycket indraget; ett par tre personer i grannskapet vore de enda som fingo åtnjuta förmånen att besöka honom. De grymheter som begingos under skräckregeringen aterkommo ständigt för hans minne, och det var endast med fruktan och tvekan som han ville berätta några episoder från denna tid. Revolutionen 1848 vackte hos honom en sorgbundenhet, från hvilken han först började frigöra sig under expositionen 1867, hvilken han besökte. Belagringen af Paris, lIuvasionen i Frankrike och det närvarande krigets fasor uppväckte ånyo hos honom en dyster slöhet, som nästan gränsade till svagsinthet. Han dog under det han upprepade de erd som alltid voro på nans läppar — Må Gud beskydda Frankrike lRödskinnens rike. Mellan indianstammarne i Nordamerika och Förenta Staternas regering håller ett fördrag på att uppgöras, hvilket torde vara förtjent at mera allmänt intresse. I Okmulgu, tillhörande territoriet Choctaw, har nemligen samlats ett stort råd, bestående af delegerade från alla de civiliserade indianstammarne, en enda undantagen, i ändamål att bilda en republikansk regering för desamma och göra dem till medborgare i Förenta Staterna. General Parker, kommissionären för inuianerna och sjelt en indian, har i den adress han atgitvit forklarat mötets ändamål vara att bilda en konfederation af alla de stammar som bo på indianskt territorium — en konfederation uteslutande bestående af indianer. Kongressen skulle uppgöra ärliga kostnadsförslag och domstolar skulle oförtöfvadt tillsättas af regeringen. Med ett ord, konfederationen skulle bli ett territorium af Förenta Staterna och dess slutliga sytte skulle vara att bli upptagen bland staterna. Rådet bestar af 53 delegerade, hvilka representera omkring 45,000 personer. Ureeksindianerna, hvilka ej sändt några delegerade, räkna omkring 12,500 medlemmar och i vestra delen af deras territorium finnas omkring 9O nomader. Så snart preliminärerna voro uppgjorda, antog rådet en adress till slattindianerna, hvari dessa underrättades om mötets konvention och uppmanades att medverka till vinnande af ändamålet, hvilket, enligt hvad det i adressen heter, är att bereda fred och vänskap mellan hela indianstammen och Förenta Staternas befolkning för att befordra indianernas allmänna bästa och tillförsäkra deras efterkommande om de landamären som nu af indianerna innehafvas. Rådets nästa åtgärd var att utse en komitå för att uppsätta en konstitution och rättsförsattning för det nya territoriet. Den 20 December slutade denna komits sina arbeten. knligt andra artikeln af den uppsatta konstitutionen skall styrelsen delas i en verkstälande och en lagskipande myndighet. Den verkstälande myndigheten bekläder en guvernör, hvilken itväljes för två år och som för att vara valbar måste vara fyllda tretio år. Den lagskipande myndigeten skall bestå af en högsta domstol och tre ditriktsdomstolar; de tre distriktsdomrarne bilda tillsammans den högsta domstolen. Lagstiftningen verktälles at en senat och ett representanthus. Hvarje tam, som har en befolkning af 2000 personer, ar erattigad att utvälja en senator och ytterligare en enator för hvarje 2000-tal befolkning eller del af letta tal som öfverskrider 1000; men huru stora tammar som helst kunna förena sig för att bli resresenterade i senaten. Endast oförvitliga medlemnar af stammarne äro valbara till representanter. Iedlemmarne måste för att kunna väljas till repreentanter vara tjugofem år gamla och erhålla i arode fyra dollars om dagen samt iyra dollars i reeersättning för hvarje tjugotal mil. De väljas för vå är ———k— ——