Göteborgsposten – 3 februari 1871, sida 2

— Är det alltsammans? Jag riktigt afundades er båda för sjelfva resans skull och det sällskap ni hade. — Hon är en mycket god flicka. — Hon har ännu flera egenskaper; men man lär ej att känna henne genast. Henry visste ej hvad han skulle svara. Under det han funderade härpå, frågade miss Carden honom om han kommit för att sluta bysten. — Nej, jag har ej kommit för det ändamålet. Men jag kan i alla fall sluta don. Han :og ett snideriverktyg och granskade sin modell, men lade snart ifrån sig verktyget och yttrade: — Jag har ej tackat er ännu, och jag vet ej huru jag skall tacka er. — För hvad? — För det ni skickade till mr Cheetham. — Åh! sade Grace och rodnade. Derefter vände hon sig bort och sade att om någon skulle tacka henne för det, vore det mr Cheetham. — Ja för beställningen. Men de ljufra ord som kommo efter den? Tror ni ej att jag skattar dem högre än alla beställningar i verlden. Hon rodnade ånyo. — Huru! visade han er mitt bref? — Ja, och det gjorde mig till hans vän. Skall jag omtala för er hvilken verkan dessa ord utöfvade på mig? (Forts.)