— Huru kan mr Cheetham veta det? Den herrn är mycket tillsammans med henne och jag har hört att han slagit för henne dessa två åren. Ått hon tycker om hans sällskap är säkert. Men hon är van vid beundran och är mycket svår att behaga. — Ni tror således att det ej är fullkomligt hopplöst? — Så länge det finnes lif fluns det hopp. — Hvad är det bästa jag kan göra? — Det borde ni ej fråga mig om. — Jo; ni gaf mig ett så klokt råd rörande lifförsäkringen. — Ja, men då hade jag en klar insigt i rätta förhållandet: Hennes far är penningdryg, och jag visste att han skulle få bättre tankar om er ifall ni försäkrade ert lif för en betydligare penningesumma. Men i denna sak ser jag ej klart och jag är uppledsen vid att gifva råd. Skulle ni ej hata mig efteråt, om jag gäfve er ett oriktigt råd? — Nej, nej, skulle cj vara så otacksam. Jael skakade tviflando på hufeudet. — Nåväl nå, sade Henry, råd mig ej; men sätt er sjelf i mitt ställe. Jag vill säga er en hemlighet som jag ej vågar unförtro åt Patty. Jag har funnit en utväg att öfvorlista föreningarne och inom ett par år förvärfva mig en förmögenhet. Hvad skulle ni nu göra om ni vore i mitt ställe ? Denna fråga var ett hårdt prof för Jael. Kunde hon besvara den samvetsgrannt? Ja, hennes starka vilja, hennes redlighet och framför allt hennes tålamod 8Ågrade,