mer med en bårdnackenhet, som i institutet ogillas af alla välsinnade. Lika prevention visar han i akademien för de sköna vetenskaperna. Sedan kejsardömets tillkomst har Villemain i sina arbeten blott hast denna animositet till rättesnöre. Han har för polemiken uppgifvit studierna, hvilka grundlagt hans rykte, och kastat sig på minnesteckningar, hvilka blott utgöra en undertryckt diatrib mot det första kejsardömet och på hvilka han nu låter följa sitt verk öfver den moderna tribunen. Han begynner med Chateaubriand, hvars ramn allena ger tillkänna hans riktning. tdä————