Göteborgsposten – 2 februari 1871, sida 2

företag hvari han inlät sig med ett hjerta som ej längre var intaget af hoppfull kärlek. Hade han ej gifvit mr Cheetham sitt löfte, torde han knappt ha fortsatt kampen. Hvad Jael Dence beträffar, så hade hon föga skäl att vara lycklig; den man hon älskade ålskade en annan. Men han var ändock vänlig mot henne, och de tillhörde samma klass; hon hade utsigter, en skymt af ho p. Och för öfrigt var framtiden oviss, men det närvarande visst: hon hade honom för sig sjelf denna dag. Hon var nära intill honom — så nära att hon kunde känuva honom — och han körde henne hem till dem som älskade henne. Hon njöt af stundens nöje och såg ut som om hon förts till himmeln af en engel i stället för till C irnhope af en nedslagen ung man. Hon talade till honom och fick korta svar. Men hon fortfor att göra sina små anmärkningar tilltälligtrvis, och innan de anlände till Cairnhope var han till en viss grad uppmjukad af heunes kön, hennes skönhet och hennes milda välljudande röst. Då de körde upp till boningshuset, tillsade han henne att dölja sitt ansigte ett ögonblick, ty de visste ej hvem hon var. Martha sprang ut. — Ni är välkommen, ni är välkommen, och så är äfven er — Ah, det är ju Jael! Iute skall du försöka dölja ditt ansigte, din toka, jag känner igen hvarje tum af dig. Och Patty hade henne ut ur giggen inom ett ögonblick, hvarefter det blef omfamningar och kyssar utan all ända,