Göteborgsposten – 2 februari 1871, sida 2

Sedan satte hon sig ner med hatten qvarsittande på hufvudet och kände sig ensam i verlden och dyster, och slutligen befann hon sig full gråt, såsom unga damer ibland göra utan synbar anhedning. Derefter frågade hon sig sjelf hvad i all verlden hon gret för och sBude til sig sjelt, att hon var en hysterisk toka och förtjoute en god tillrättavisning. Derefter torkade hon sisa ögon och satt en stund qvar på samma plats, tills hon började gäspa och säga för sig sjelf ett Söndagen var en tråkig dag och lifvet i allmänhet mycket ledsamt. Då kom en betjent in för att fråga om hon var hemma, — Huru på en Söndag? Naturligtvis icke. Hvem är det? — Mr Coventry, miss. — Jag är hemma. ——ugnM.t. — — —