Göteborgsposten – 2 februari 1871, sida 1

—— — —————— Med detta beslut gjorde han ett besök i Woodbine Ville. Miss Cerden var ej hemma. — Är ni säker på att hon ej är hemma? — Ej hemma, upprepade mannen. — Men pi behöfver val ej derföre uppehålla honom vid dörren, sade en mjuk qvinnlig röst. — Nej miss, sade mannen med en plötslig förändring i sättet. Kom in, sir. Den qvinna som talat var Jael Dence. Hon var klädd i hatt och skulle just gå ut. De skakade hand med hvarandra och hon omtalade att miss Carden var ute och promenerade. — Uto med sin fästman, sade Henry med skenbart glädtig min, ehuru han bar döden i hjertat. — Det är mer än jag kan säga er, svarade Jael. — Nej, det är tydligt att ni ingenting kan veta derom, sade Henry sträft. Jael betraktade honom förvånad öfver denna oväntade ton och med ett mildt uttryck af förebråelse i blicken. Den unge mannen blygdes öfver sig sjelf och i detta ögonblick ihagkom han att han redan varit något otacksam mot henne. Han yttrade derföre: — Lofvade jag er ej att föra er med mig till Cairnhope. — Jo, svarade Jael rodnande. — Nåväl, jag måste fara dit senast om Söndag. Jag vill då hemta er, om ni så önskar, Kan ni vara färdig till klockan tio?