Göteborgsposten – 1 februari 1871, sida 2

den anara utsigten till verklig hungersnöd för ögonen och utan hopp om snar undsättning utifrån ha de styrande icke velat förlänga, hvad som nu syntes dem vara en hopplös kamp, en onödig ödeläggelse och blodsutgjutelse.j Till Brässel hade d. 27 Jan. anländt en skritvelse från ett stort bankirhus i Paris, hvari det heter: Vi befara det aldra värsta, om icke en kapitulation kommer till stånd. Medan den största förvirring rådde i staden, rasade bombardementet våldsamt mot sydfästena och den venstra Seinestranden. Försigtighetsmått ha vidtagits i afseende på guvernörens palats och alla ministerierna. Regeringen har utfärdat dekreter, enl. hvilka krigsrätter nedsättas, alla klubblokalerna skola oförtöfvadt stängas. I en proklamation från regeringen heter det: Hela staden fordrar stränga åtgärder mot de fräcka ogerningsmännen, och regeringen skall göra sin pligt. Rörande den första sammankomsten mellan Bismarck och Favre meddelar Daily Telegraph, att efter densamma ett krigsråd hållits i det tyska högqvarteret, i hvilket kejsar Wilhelm, kronprinsen, Bismarck, Moltke och krigsministern Roon deltogo. Man beslöt här att förkasta Jules Favres förslag om parisergarnisonens utmarsch med militärisk honnör under vilkor, att Frankrike skulle i flera månader afhålla sig ifrån sientligheter. Åtvenledes förkastades Favres begäran, att tyskarne ej skulle hålla något triumftåg in i Paris. Deremot beslöts, att vilkoren ifrån Södan och Metz skulle vara den enda basis för kapitulationen. — Sedan Favrees förslag blifvit förkastadt, föreslog Picard, att hela den franska armån skulle likasom år 1814 koncentreras bakom Loire och att området på denna sidan om Loire skulle hållas besatt af tyska trupper, tills fred blifvit sluten. Men äfven detta förslag förkastades. Då sökte Englands särskilda sändebud i Versailles, Odo Russel, att medla till Frankrikes förmån, men älven han tillbakavisades, hvarefter man slutligen enades om följande här i korthet sammanfattade vilkor: Vapenstillestånd inträder genast i Paris och i departementen inom trenne dagar; det går till ända kl. 2 på middagen d. 19 Februari. Den fastställda demarkationslinien för de båda makternas trupper skär departementerna Calvados och Orne i nordvest, så att fransmännen skola stå i vester och tyskarne i öster om denna linie, lemnar departementena Sarthe, Eure et Loir, Loir et Cher, Loiret, Yonne och de i nordost derom belägna besatta af tyskarne, under det att departem. Pas de Calais och Nord förbli i fransmännens ego. — I detta vapenstillestånd innefattas tillsvidare icke departem. Oote d Or, Doubs och Jura; ej heller Belfort och trakten deromkring, hvarest krigsoperationerna tillsvidare pågå. Deremot äro stridskratterna till sjös inbegripna i stilleståndet, med Dunkerque-meridianen till demarkationslinie. De priser, som möjligen kunna tagas under tiden från vapenstilleståndets afslutande till underrättelseterminens slut, återlemnas. Vallgördeln kriog Paris desarmeras. Parisertrupperna blifva krigsfångar. Förutom 12,000 man, hvilka jemte nationalgardet och gendarmeriet skola upprätthålla den allmänna säkerheten, skola krigssångarnes samtliga vapen utlomnas. Alla triskyttekårer upplösas. Provianteringen af Paris underlättas å tysk sida. Under kriget träffade anordningar rörande resande och personlig legitimation fasthållas af militärskäl strängt under vapenstilleståndet. För lemnandet at Paris erfordras franskt pass, viseradt af tysk myndighet. Offentliga värdesaker få icke boriföras. Staden Paris betalar inom fjorton dagar 200 millioner i krigsomkoscnader. Det vore synd att säga, att dessa stilleståndsvilkor äro billiga och humana. De gå så långt, som segrarne gerna kunna sträcka dem, tör att icke allttör mycket kränka det offentliga samvetet. Särskilt förefaller det hårdt, att kriget ej får upphöra genast i trakten kring Belfort, hvaraf följer, att tyskarne vilja här begagna sina fördelar, för att förmå äfven Belfort att kapitulera och tränga Bourbaki, som nu är afskuren från både södern och Garibaldi med Cremer, in på schweiziskt område. Detta tyckes för öfrigt redan vara i det närmaste gjordt, ty enligt dagens telegrammer angrepos Bourbakis kärer vid Pontarlier, 1 mil vester om schweiziska gränsen, ett par byar, der fransmännen intagit sina ställningar, stormades, 3000 fångar och 6 kanoner togos. Man kan således taga för gifvet, att Bourbaki vid detta laget fullt öfverträdt på schweiziskt område. Alldenstund garibaldisterna hålla sig i departem. Cöte dOr, äro de således icke heller inbegripna i vapenstilleståndet. Vi hoppas, att de dock må kunna hinna att i tid draga sig bort, för att undgå det öde, som tyskarne tvifvelsutan tillämna dem, särskilt den gamle Garibaldi, som dock skall ligga sjuk någonstädes och kanske befinner sig ur håll för fienden.