Göteborgsposten – 1 februari 1871, sida 2

följd af blodiga utfall. Trochu var till slut den tyska belägringsarmån kring Paris ansenligt öfverlägsen till antalet. Genom oerhörda ansträngningar hade han fått ett kraftigt artilleri med tillräckliga hästar — under det Bazaine saknade nästan alldeleg hästar för sitt artilleri. Derjemte är Paris periferi så ofantlig, att den tyska cerneringskedjan måste vara lösare än vid Metz, hvarför ej heller en med tillräcklig kraft angripen punkt kunde så snabbt och kraftigt förstärkts som utanför Metz, isynnerhet om tvenne väldiga utfall samtidigt utförts på olika punkter. Och likväl beskyllar ingen Trochu för forräderi. Vi anmärka detta icke för att klandra Trochu, ty det är ej möjligt att på en tidningsbyrå uträkna ställningen; men vi anse oss likväl böra framkomma med denna iakttagelse, för att i vår mån rättvist belysa förhållandena. Bazaine var en af kejsardömets tillgitna marskalker — derför brävnmärktes han af det republikanska Frankrike som förrädaro. Trochu är en af republikens regeringsmän och general — derför är han på sin höjd oduglig. I ett annat bref till Times af d. 14 Jan. meddelas slående bevis på det mod och den kallblodighet, som stadens innevånare visat under bombardementet: Det finnes många, heter det, hvilka qvarstanna i de bombarderade qvarteren, dels emedan de sätta en ära deri och dels emedan de icke velat underkasta sig en flyttnings olägenheter. Jag var i går inbjuden till hr de la Grangerie. hvars namn är mycket kändt bland engelsmän. Han bor i eu af de mest för granaterna utsatta delarne af Faubourg St. Germain och flera af husen i grannskapet ha blifvit helt och hållet ödelagda, under det att hans eget sluppit med några få skador. Det var ganska karakteristiskt för händelserna, att på bordet i hans salong låg en ypperligt konserverad hälft af en bomb, som sprungit sönder några hus derifrån. Medan vi suto samspråkande, kunde vi tid efter annan höra bomberna krevera på närgränsande gator, men i hans hus, der en person var sysselsatt att skrifva och en annan att läsa, såg det så lugut och fredligt ut som om Krupps kanoner voro ett halfthundrade mil derifrån. Denna stoicism är ingalunda begränsad till de klasser, hvilka på grund af deras stalming i samhället äro pligtiga att föregå andra med godt exempel. Jag törs knappt berätta hvad jag sett, af fruktan att läsaren skall misstänka mig för öfverdrift. Då jag till exempel i går med en vän företog en utflykt utåt Port Grenevelle, kreverade en bomb på några alnars afstånd från en grupp, samlad framtör ett cafe. I första ögonblicket uppstod en stor förskräckelse, och man hörde en qvinna ropa: Åo est mon mari? Men nästa ögonblick skyndade alla dit der bomben nedfallit och uppsamlade bitar af den. Då vi hörde att bomberna fallit mycket tätt i detta qvarter, läto vi vår kusk begifva sig i säkerhet med vagnen, under det att vi sjelfva gingo in i en restauration, der vi i en rymlig sal sågo en mängd män och qvinnor, pratande, drickande, rökande eller spelande biljard med den lugnaste min i verlden. Jag lade märke till att biljarden var stående midt under ett ofantligt vindsfönster, så att det icke fanns något annat mellan de spelande och bomberna, hvilka flögo öfver deras hufvuden, än ett skört glastak, och för några minuter sedan hade en bomb iallit ned, tätt vid restaurationen. Det var ingen som kunde garantera för att icke en nästa bomb skulle slå ned midt bland gästerna och helt säkert döda ett tjog af dem på stället, och lika säkert är att ingen såg sig om eller afstannade sitt samtal eller spel vid de oupphörliga explosionerna, af hvilka några voro så våldsamma, att bomberna måtte ha fallit alldeles i närheten. Föregående dagen hade en fasansfull scen egt rum i en restauration på andra sidan af gatan. En bomb hade slagit ned genom hela huset och i bottenvåningen dödat en officer, som åt middag tillsammans med sin hustru, hvilken senare likväl blef oskadad. Det var en liten 8 års gosse som berättade oss denna tilldragelse med ett för hans ålder förvånande lugn och kallblodighet. De kringstående sade honom också många komplimenter, och han hörde dem med stolt glädje förutsäga, att han med tiden skulle bli en tapper soldat och en gång hålla sitt intåg i Berlin för att hämnas alla de olyckor, som preussarne nu bragt öfver Frankrike. Emellertid passerade oafbrutet trafikerande på trottoiren utanför restaurationen och omnibusarne körde fram och tillbaka, som om det varit regndroppar och icke bomber, som föllo ned öfver Paris. Under d. 21 Jan, skritves till Daily Telegraph följande: Det stora nederlag de franska trupperna i Thorsdags lede vid Buzanval; det nedslående inflytandet som brödrationerandet haft på Paris qvinnobefolkning; våra militära och politiska chefers erkända oduglighet och den förfärliga hopplösheten genom de offentliggjorda depescherna i går och i dag angående Bourbaki och Chanzy — allt detta tillsammantaget antyder ett annalkande slut. Igår afton kl. 11 ljöd generalmarsch i de oroliga qvarteren Belleville och La Garonne; men befolkningen var så nedstämd och sorgsen, att endast omkring 500 individer åtlydde uppropet. Med en så tåtalig hop var det utan nytta att marschera till stadshuset. Man lät således saken falla och gick till sängs. Från sydöstra krigsskådeplatsen. LIndep. belge innehåller följande underrättelser från Lyon: