Fästet Langres och friskyttarne. (Efter ett tyskt fältpostbref från Chanment.) D. 17 Jan. Bergsfästet Langres, beläget i departementet Haute Marne, har under hela den tid franctireursväsendet pågått, varit en stödjepunkt för dessa sosterlandsförsvarare. Men det kan knappt finnas en plats, bättre egnad för dylika skarors bedrifter, än departementet Haute Marne. En hög platå, genomskuren af dalar och hålvägar, till stor del betäckt med tät ungskog, i hvilken de enskilda byarne ligga strödda i skogsbrynen, erbjuder denna trakt öfverallt smyghål för små afdelningar. Sedan fästningen Langres belägring blifvit upphäfd, är det oerhördt svårt för Chaumonts besättnivg att tygla dessa skaror, som hufvudsakligen skjuta på enskilta patruller, förstöra jernhanelinierna och afskära telegrafledningar. Vid annalkandet af starkare patruller draga sig triskyttarne på smygvägar bort till bakom belägna kantoner, och om trakterna genomsökas, tager hela bandet sin tillflykt i fästningen. Det lyckas äfven sällan att gripa afdelningar af dem, ty ifall de verkligen öfverraskas och kringrännas i en by, undvika de ärlig strid soldat mot soldat, och i det de gömma uniform och vapen samt ikläda sig civila kläder utgifva de sig som fredliga innevånare. För några dagar sedan hade bataljonen Andernach tillfälle att konstatera ett dylikt fall. Bataljonen hade neml. i uppdrag, att rensa trakten mellan Chaumont och Neuchåteau från francstireurer. Under expeditionens första dag, d. 9 Jan., erfor man i marschqvarteret Bilsles, att i den på halfannan mils afstånd derifrån belägna byn Donnemarie voro 30 3 francstireurer inqvarterade, hvilka på morgonen sårat 2 man af en husarpatrull och bortfört en man som sänge. Det Ista kompaniet erhöll då uppdrag att marschera till Donnemarie och öfverfalla francstireurerna. Kompaniet anlände kl. 11 till byn utan att antraffa någon utpost, omringade och inryckte i den. Den om den franska afdelningen och de sårade husarerna tillfrågade mairen förklarade på det bestämdaste sig vara i fullkomlig okunnighet härom. Då kompaniets anförare likväl gaf befallning att genomsöka husen, började en liflig eld genom en mängd fönster och francstireurerna sökte fly åt alla håll. Vid den nu uppkomna träffningen blefvo 9 francstireurer på platsen och 2 fångar, under det att på vår sida en man lätt sårades af ett skrubbskott. Den fångne husaren befriades och om midnatten återvände kompaniet för att ånyo stöta till sin bataljon. Ögonskenligen hade fransmännen icke haft tid att ikläda sig sina civila kläder, gömma vapnen och spela fredliga borgare; ty att detta varit deras afsigt insågs tydligt, emedan i en tornister fanns en fullständig civil mansdrägt. Dessutom fann man derstädes en fullständig förteckning öfver hela kompaniet och ett litet tryckt häfte med instruktioner för francstireurer, isynnerhet anvisningar att upprifva jernbaneskenor och lägga dem så, att tågen måste glida ur dem. För att fullständiga detta voro flera teckningar derom bifogade. Instruktionen var tryckt i Bordeaux. Uniformen bestod i mörka benkläder med röda pas poiler, blå blus med röda uppslag och fransk soldatmössa. Vid förhöret utgåtvo sig fångarne för mobilgardister, sannolikt för att erhålla en mildare behandling. (Med hvad rätt, skjuta tyskarne ned sådana uniformerade, i armn enrollerade och med regeringsinstruktioner försedda sosterlandsförsvarare