Göteborgsposten – 31 januari 1871, sida 2

serna kunde årligen inkallas till några dagars skjutöfningar. i Trigsreserven eller låndtvärnet, utgörande de som slutat sin tjenst i linien, lära at kigsministern afses ej blott att fylla afeängen inom armåön, utan äfven att kunna uppträda i l sjeltständiga, länsvis organise rade bataljoner. i Till befäl kunde då utses asskedade olficerare och underofficerare samt de, hvilka såsom reservbesäl fullgjort sin värnepligt. — Landstormen med sina 8 åldersklasser bildas socknevis i kompanier och bataljoner. Frågan om anskaffning al befäl är af utomordentlig vigt. Bäst är att dels öka det fasta befälet och dels ur beväringen anskafla reservbesal, hvilket i denna egenskap uttjenar sina beväringsår och sälunda har försvarlig betälsbildning vid ett krigs utbrott. Reservotficeren skall ha undergått afgångsexamen från läroverken och reserv-underossiceren samma examen som för fasta underotficerare. Reservbeläl skulle före inträdet i sin beväringsålder genomgå rekrytskola med stammens rekryter och betälsskola, regementsmöte under sitt första år och sedan under andra och tredje året tjenstgöra som betiäl vid sin klass, samt sedermera, om det funnits lämpligt och villigt, tjenstgöra som beläl under hela sin bevaringstid, emot aflöning elter sin besälsgrad. Kan i fredstid betordras till kapten och i krigstid till högre grader. Ett annat oafvisligt behof är anskaffandet af hästar — minst 10,000. I detta afseende förnyas regeringens förra förslag om, att kommuner i stad och land skola vid krigs utbrott anskaffa och inom länet tillhandahålla hästar efter beräkning af en häst på hvarje 200,000 rdr fastighets taxeringsvärde, och att vid de årliga markegångssättningarne det pris skulle bestämmas, hvarmed sådana hästar komma att kommunen kontant ersättas af staten, som sedan till dem hade full egande rätt. Förf. slutar med att i allt hufvudsakligt önska framgång åt krigsministerns försvarsplan och tillägger: Hvad som kan förbättra hans fullständiga plan skall ej undgå hans upplysta snara uppmärksamhet. Men väsentligen vigtigt är, att vi ej längre stå med armarne i kors, utan snarligast erhalla hvad oss fattas: en organiserad krigshär. Mätte alla härom förena sig, ty saken och stunden äro allvarliga! Det går sannerligen icke längre an att upprepa de sista årens ovärdiga köpslageri, det neml., att göra en ekonomisk vinst — indelningsverkets upphäfvande — till pris för bifallet att försvara land och rike. Utan värnepligtens utsträckning och beväringsöfningarnes förlängning äro vi försvarshsaAtt vägra bifall till den förra och anslag till den senare, med mindre indelningsverket upphäfves, är det samma som att bota, att man, så länge indelningsverket finnes, ej ämnar försvara sig... Må indelningsverkets upphätvande, hvilket är en stor statsekonomisk och politisk fråga, men der ej blott åsigter, utan mångahanda intressen mötas, och hvilket ju i alla fall fordrar en lång tid för att, sedan det blifvit beslutadt, kunna fullbordas, må detta i sin tid komma under öfverläggning. Men må ej en så fosterländsk fråga, så liggande på allas hjertan, som rikets försvar, få sitta emellan, klämd ar rustningar från roten! Det föreliggande bäftet innehåller i öfrigt: Svensk Häldateckning, af Claes Aunerstedt; Napoleon I och franska revolutionen at utgifvaren, och anmälningar. Februarihältet af När och Fjerran har redan utkommit och företer en rikedom af i allmänhet goda illustrationer till följande textinnehåll: Johan Petter Molin och hans arbeten af F. Hedberg (som deri föreslår att i hutvudstaden må resas en af Molin uttörd staty af Sten Sture); Den okände, skizz af Lea; Frits Reuter, utkast till en lefnadsteckning al Axel Krook; Fanatikerna at Tidemand; Om resor upp i luften: af Robert Watt; Rysslands jernvägar och deras betydelse; Bilder från kriget; Min första flamma af Freja och Gäta. På omslagets innansidor finnas derjemte en rikedom af små not ser. -Den norske historiske Forening i Christiania utgitver en Historisk Tidskrift, hvarat tredje hättet utkommit, innehållande en lefnadsteckning öfver general-major Peter Anker, på sin tid guvernör öfver den danska kolonien Trankebar. Lefnadsteckningen är skrifven at Yngvar Nielsen. Med detta häfte följer första häftet af Jörgen Herman Vogts Optegnelser om sit Liv og sn Embetsvirksomhed 1784—1846, ätvenledes uigitven at nämnda förening. Dessa memoirer, hvilka i törsta hästet sträcka sig till 1827, förete ganska mycket af intresse i afseende på de händelser och underhandlingar, som slutligen ledde till en förening mellan Sverige och Norge, och rörande den sörsta tiden för denna sorening. Från Riksdagen. Vid kamrarnes sammanträden i Lördags atton väcktes ytterligare foljande motioner: I Första kammaren af hr Rjerkenstam argående läneunderståd för en jervägsanlägen ng från norra stambanan öfver Almare Sväk och Westerås till Köping, med uigrening till Norbergs jernvär; at hr Ekenman, om anslag tör ar ning af en jernbaua från IIalmstad till södra stambanan, samt af hr v. Koch om ändring i gällande förordning angående vilkoren för försäljning, till fortäring på stället, af vin, öl, m. fl. icke spirimnösa drycker; i Andra kammaren: af hr Hierta om passagerarealgiltens höjande för tredje klassens vagnar och införande af en I fjerde klass; af hr Hedin om åtskilliga insdragniagar under tredje hufvudtiteln; om inÅt dravning af anslaget till Posttidningen och