Från Utlandet. Elden omkring Paris har tystoat, hvilket angifver, att slutet på det blodiga dramat är inne. Enligt en telegrafisk korresp. till Times är stillestånd ingånget öfver hela Fraukrike. Då detta nedskrifves, känner man ännu icke, hvilka vilkoren för denna vapenhvila äro; men det telegraferas, att kapitulationen för Paris likväl ännu icke ingåtts eller fastställts. Det är, såsom vi också förut antagit, naturligt, att kapitulationen af en sådan stad som Paris icke kan så lätt uppgöras, utan fordrar någon tid. V-euhvilan kan emellertid anses bekräfta auvagandet, att något vidare motstånd ej kommer att försökas å de mäns sida, som för närvarande innehafva makten i Frankrike. Enl. ett ballongbref från Paris, har sammankomsien mellan mairerna i Paris bekräftat, att det derstädes icke finnes några brödrationer längre än till d. 2 Februari, hvartör den franska hufvudstadens kapitulering måste komma att dessförinnan försiggå. Sedan blir frågan den, huruvida det kan vara möjligt eller ens tänkbart för Frankrike att längre fortsätta motståndet. Efter Paris fall skola de tyska armåerna utanför Paris erhålla förstärkningar om minst 3 å 4 armekårer, hvilka, iförening med de öfriga tyska armerna i provinsen, torde vara tillräckliga att nedbryta det motstånd, som möjligen skulle kunna yttermera försökas. Det är väl möjligt, att en anarkisk rörelse skall på grund at försvarsregeringens åtgärd följa, tör motståndets fortsättande. Tilisvidare torde den emellertid icke bli at någon betydelse, så länge de tyska armåerna ännu hålla Frankrike besatt; och efter Paris tall är det vidare motståndet, på grund af de transka armeernas ofördelaktiga ställning, utan all utsigt till framgång för en ganska lång tid. Den anarkiska rörelse, som det oaktadt vill krigets tortsättande, skall derför möta olägenheter, hvilka den icke skall, så som forhållandena nu se ut, kunna öfvervinna. Eada möjliga utwheten för Frankrike. att kunna på något sätt vinna en ut-igt ul att icke ovilkorligt behöfva underkas a a g den helt visst obarmhertiga segraren, ligger deri, att Frankrike kan törmå andra makter att inblanda sig. Ett par telegrafiska uppgzefter ha ätven förmält, att londonerkonterensen u pskjutit sina arbeten till d. 31 d:s i avaktan på utt tills dess en reprerentart från Irankrike skall hinna infinna sig. Att det olyckI ga landets talan då skall komma att söxas och att dess sak skall bringas å bane, må man hoppas. Redan nu bar Eoglands utrikesminister, lord Granville — och det hedrar honom — begärt att de tyska armeeroa icke må förbindra afsändandet af provianitåg srån England till Paris. Vi se uti denna begäran ett påskyndande af afgörandet af den franska hufvudstadens öde. Man måste dock afvakta närmare upplysningar, för att kunna vidare orda i denna sak. För kontrastens skull vilja vi här bredvid denna korttattade berättelse om den försärligaste olycka, ett stort land har eller kan ha att utstå, meddela en berättelse om: Konung Wilhelms utropande till kejsare. Utropandet försiggick i Versailles d. 18 d:s med stor pomp och ståt. IIögtidligheten egde rum i den stora spegelsalen i Ludvig XIV:s slott, der de mi