nado hans drag och hans ögon glimmade. Han intog en befallande ställning i midton af rummet och tycktes lyssna uppmärksamt. Innan han lyssnat många sekunder utropade han: — Der ha vi den dåliga musiken! Der! der! Han pekade på en slipsten som tycktes vrida sig omkring och göra sitt vork alldeles på samma sätt som de andra. — Hör på tonen! fortfor Billy. Den säger död! död! Henry ansåg det vara sin skyldighet att undersöka den ifrågavarande slipstenen och gick att ställa sig framför sliparen. Men Billy knuffade honom häftigt åt sidan. — Ni måste stanna der, sade han. Häråt flyger han om han springer sönder. De andra arbetarno hade nu börjat fästa uppmärksamhet vid Anomalis underliga åtbörder och utrop, hvadan åtskilliga af dem lemnat sitt urbete och samlats omkring honom. — Huru är det fatt, Billy? en osäker sten? hvilkendera är det? frågade de. — Denna! denna! svarade han. Detta är dödens hjul. Slå sönder det, krossa det, innan det krossar någon af er. Henry frågade sliparen om det var något fel med stenen, hvarpå denne svarade att han sett både bättre och sämre stenar. Henry gjorde ett litet märke på väggen midtemot slipstenen och förde sin kamrat med sig till Bayne. A SA