Göteborgsposten – 28 januari 1871, sida 2

sättas. Han belånade derför flaskan hos pantlänaren J. Olsson vid Torggatan för 2 rdr 50 öre, oaktadt han afvetat att densamma blifvit stulen. Sedermera har det blitvit upplyst att Jonsson de närmaste dagarne efter d. 10 d:s hos pantlånaren A. G. Johansson vid Sprängkullsgatan belånat en mängd de mest olikartade kladespersedlar, af hvilka on stor del igenkändes tillhöra torparen Carl Fredrik Strandberg trån Lundby socken, från hvilken desamma natten mellan d. 9 och 10 d:s blitvit stulna och hade vid tillgreppet ett fönster blifvit utslaget till det rum i hvilket de förvarades. Jonsson, som förnekade all vetskap om denna sistnämnda inbrottsstöld, förklarade först att han pantsatt samtliga kläderna på begäran af en flicka vid namn Christina Andersson anställd vid Rosenlunds fabrik, men sedan det blifvit upplyst att någon person med detta namn icke fanns vid denna fabrik, har Jonsson äfven ändrat denna sin uppgift samt under förklarande att han nu afgåfve en sanningsenlig bekännelse berättat att han d. 10 d:s å Fisktorget sammanträffat med en herre och ett fruntimmer, som voro för honom obekanta, men hvilka anmodat honom att för deras räkning pantsätta en klädning och en väst, hvilken tjenst han naturligtvis icke kunde neka dem. Ett par dagar derefter hade han å Sandgangen åter sammanträffat med ifrågavarande personer, hvilka då liksom förra gången kommo gående arm i arm samt äfven nu togo hans tjenstvillighet i anspråk i det de lemnade honom ytterligare några klädespersedlar till pantsättning. ÅÄfven från sin värdinna, Maria Zackrisson, hade Jonsson tillgripit ätskilliga kladespersedlar, hvilka han jemväl pantsatt, men hade dock lemnat en del af de dervid bekomna pennivgarne till henne. At ett stycke tyg, som Jonsson uppgifvit sig ha köpt, hade Zackrisson sytt några skjortor till honom, men äfven dessa hade slutligen hamnat hos pantlånaren. Den vidare ransakningen remitterades till rädhusrätten och kommer Jonsson i afbidan derpå att qvarsitta å cellfängelset. Opålitlighet. En bokhållare vid namn Bergman hade d. 13 d:s lemnat ett par byxor oeh en väst till en för honom obekant person för att af denne bortbäras till en skräddare vid Vestra Hamngatan, men begick dervid den oförsigtigheten att icke taga närmare reda på hvem den itrågavarande karlen var, hvarför följden äfven blef att såväl denne som kläderna spårlöst försvunno. Några dagar derelter återfunnos kläderna å allm. pantlåneinrättningen, der de blifvit belånade för 4 rdr. D. 21 d:s infann sig å nämnda inrättning arbetskarlen Gustaf Israelsson för att utlösa meranämnde kläder, hvarför han anhölls af den på stället befintlige detektivkonstapeln. Israelsson har dock, oaktadt han af bokhållaren Bergman igenkännts ha varit densamme som blifvit skickad med kläderna, förnekat att ha stulit dessa, utan hade han af en obekant person för någon tid sedan å Skeppsbron köpt pantsedeln för 1 rar. Kosta hvad det ville, förklarade Israelsson, som påstod sig aldrig förr ha varit tilltalad för något brott, sig nog en gång få reda på den rätte tjufven, som då äfven skulle få sota för det obehag han törsatt en oskyldig person uti. Målet remitterades till rådhusrätten och tilläts Israelsson att under tiden vistas på fri fot för att söka reda på den obekante personen. Dåligt kamratskap. Bleckslagerilärlingen Carl Petter Ekeroth, boende i huset n:r 7 vid Torggatan, hade d. 23 d:s under det han varit borta från nämnda bostad, blifvit bestulen på nästan hela sin garderob jemte några buteljer öl, hvilket allt varit förvaradt i hans rum, som af honom ordentligen igenlästes då han aflägsnade sig från detsamma. Såsom misstänkt för denna stöld häktades d. 25 d:s arbetskarlen Fritz Birger Lutter, hvilken vid med honom anställt förhör erkänt att han förröfvat ifrågavarande inbrotisstöld. Som han förut bott tillsammans med Ekeroth viste han var denne brukade förvara nyckeln till sitt rum från hvilken plats han tagit densamma för att inkomma i rummet. Kliderna hade han pantsatt hos pantlånare J. G. Svensson via Tyggårdsgatan, hvaremot han utdruckit ölet samt sedermera försält tombute jerna. Han påstod sig ha haft Ekeroths löfte att ibland få gå in till denne och drieka öl. Målet remitterades till rådhusrätten i afbidan hvarå Lutter tilläts att vistas på fri fot. Öfverdådigt körande. Åkaredrängen Fredrik Lundgren stod i Thorsdags tilltalad inför poliskam maren att ansvara för det han d. 17 d:s å Södra Hamngatan kört öfverdådigt samt dervid öfverkört enkan Anna Britta Hansson, som derigenom erhöll så svåra skador å sitt venstra ben att hon på flera dagars tid icke kunde utan hjelp flytta sig från en plats till en annan. Lundgren förnekade att ha kört fort samt förklarade att det varit enkan Hanssons eget fel att hon blitvit öfverkörd enär hon kommit gående midt på gatan samt icke vikit åt sidan oaktadt han flera gånger tillropat henne att göra det. De inkallade vittnena voro dock af annan mening i det de upplyste att Lundgren kommit körande i vild fart samt icke ens stannat sedan gumman blifvit öfverkörd. Ett af vittnena hade då försökt fasttaga hästen, hvilket dock ej lyckades honom, utan blef Lundgren först efter en stunds förlopp åter anträffad på sin station, då han förnekade att ha varit den som öfverkört gumman. På grund häraf dömdes Lundgren att för öfverdådig framfart å allmän gata hvarvid öfverkörning egt rum plikta 25 rdr samt ersätta enkan Hansson för hennes lidanden med af henne alltför billigt fordrade 5 rdr. — Torparen Stenman från gården Stenung på Inland var samma dag ätven inkallad till poliskammaren att ansvara för det han d. 25 d:s å Smala vägen i Masthugget uti rusigt tillstånd kört öfverdådigt. Ovanligt nog erkände Stenman genast dessa båda förseelser samt dömdes på grund deraf att för fylleri böta 5 rdr, för öfverdådig framfart å allmän plats 10 rdr samt för det han icke haft bjellror å seldonen 2 rdr, eller tillsammans 17 rdr. Från llufvudstaden. ICO AOAOIO awvtra halamnaotamma mad