Ända sedan 1865 års minnesvärda riksdag har ingen riksdag varit mera egnad att väcka hela landets uppmärksamhet än den nyss började, ej allenast med anledning af den ofantliga vigt som försvarsfrågan under närvarande omständigheter måste ega, utan äfven derföre att Kamrarnes — och företrädesvis Andra Kammarens — diskussioner redan från första början antagit en mer än vanligt pikant, att icke säga hetsig karakter. Ty det gick hett till under sköldarne i Andra kammarens rådssal sistl. Måndag. Våra läsare känna redan genom referater och riksdagsbref de närmare detaljerna aiådenna, så att säga, förpostfäktning, hvilken utan tvifvel kommer att efterföljas af ännu allvarligare strider. Den lustige personens roll utfördes vid ifrågavarande tillfälle at svenska pressens varmt tillgifne beundrare, den bekante grefven och landshöfdingen i ett närbeläget län, som gaf kammaren ett litet frispektakel på vid pass en timmas tid, med samma program som en af Stockholms småteatrar kort förut: Beräkning och missräkning samt Högt upp bland molnea. Det stycke, som sagde teater just samma dags afton hade på sitt program: En slösare, tillhör deremot, som bekant, icke den ädle grefvens repertoire. Under föreställningen trakterade han åhörarne med ideliga variationer på den af honom inventerade sjelfbelåtenhets-fela, som man med fog kunde