Göteborg d. 28 Januari 1871. Teater. Det ovanliga inträffade igår, at! Hedbergs lustspel Det skadar inte! som då gass för femte gången å Nya Teatern ånyo lockat nära fullt hus. Den talrika publiken följde med intresse och lifliga bifallsyttringar det i alla detaljer och på alla händer väl spelta stycket, hvars utförande numera ej led af nägon chargering. Samtliga de spelande inropades efter pjesens slut. Till efterpjes gafs Ett slåtteröl i Vermland, hvars lifliga danser och solkmelodier såsom vanligt slogo an. I morgon uppföres den ypperliga treaktskomedien Sullivan samt operetten ÅPeder Rank och hans fästmö. Föreläsningarne. Pastor F. Päauaes andra föreläsning i gär afton hade samlat en lika talrik ähörarekrets som föregående gång, hvilken medjspänd uppmärksamhet följde talarens sympatetiska och vältaliga föredrag. Talaren berörde till en början sina personliga minnen från Vouzisres till Sådan, huru hans ambulans blef hemkallad och han ejelf på uppmaning afreste till en by i närheten af Beaumont till en sårad officer af generalstaben. Han beskref de sköna trakterna i departementet Ardennerna, hvarest de fientliga armåerna trängde fram med brand och ödeläggelse. Han hade anländt till ett ställe der kejsaren haft sitt natiqvarter den ena natten och prins Albrecht den andra. Han omtalade den af hela armån föraktade general de Failly, hvilken flera militärer förklarade gjort sig förtjent af en plutonsalva. Öfverallt på hans väg syntes spår af det sörlärliga kriget. Granater hade öfverraskat regementena under deras rasttider. Man fann soldater dödade i det de fört sin mat till munnen, officerare fallna under det de påklädde sig sin uniform — allt bevisande den största oskicklighet hos befälet. Sedan talaren gifvit en gripande skildring af de öfriga sårade, berättade han sina intryck vid byn Baseilles, det mest talande vittnesbördet om den vanheder, hans fosterland lidit. Af denna ganska ansenliga by återstodo endast 2 hus, hvarest man upprättade lasaretter. En förfärlig rök uppsteg från ruinerna och en förpestande stank spred sig vida omkring. De få olyckliga som änna befunno sig derstädes bädo om en bit bröd, de hade sörlorat allt och visste ej hvart de skulle taga vägen. Då talaren derefter anlände till Sedan och såg fiendens fanor vaja der, intogs han af en bitter känsla och erfor på allvar, hvad fosterlandskärlek ville säga. Han förklarade att den franska armön vid Sådan, oaktadt sin styrka, ej hade annat val än att gifva Big; att, ehuru verldens häfder ej kunde uppvisa ett dylikt exempel, armns öde totalt varit gifvet, om den sökt bryta sig igenom fiendens leder. Han beskref den arma stadens olyckor, huru den, sjelf räknande omkring 15,000 innevånare, måste vårda ötver 30,000 sårade. Han öfvergick härpå till beskrifvandet af den storartade hjelpsamhet alla nationer ådagalagt till lindrandet af dessa sårades qval, huru den engelska och amerikanska ambulansen utmärkte sig för sin elegans och rikedom på all materiel, vidare den belgiska samt slutligen den sachsiska, som uppslagit sina tält midt i en blomstrande trädgård. Pastor Puauz slutade sitt föredrag med att tacka åhörarne för den uppmärksamhet hvarmed de följt hans sorgliga skildringar och försäkrade dem att de ännu en gång skuile få höra talas om ett mäktigt Frankrike; att detta för sex månader sedan så rika och lyckliga, nu så lidande och härjade land, snart ånyo skulle resa sig till glans och ära. Fraokrike har fått lida för sitt lättsinne, sin sorglöshet, men skall blomstra ånyo ädelt, fritt och älskadt af alla! Efter föredragets slut föreslog hr grossh. Hammarberg åhörarne att göra en insamling ör de franska sårade, hvilken uppmaning viligt efterkoms och lemnade det vackra resulatet af öfver 480 rdr. Till sist höjde prof. Edv. von Schoultz ett lefve för Frankrike, i vilket de församlade lifligt instämde. Eldsvådor, Straxt efter kl Middag othart Stan att Am 48 1 i går 1 .2——