till slut likväl öfverlistade Cåsarines. I detta stycke, som lärer komma att gifvas nästinstundande vecka, iunehafvas de båda andra hufvudrollerna af fru Pousette (Zo6) och hi Ahman (Bernardet). Fru Hedin har, såvidt vi ha oss bekant, ej förut härstädes uppträdt i någon större roll och desto mera antagligt torde det vara att vår publik ej skall underlåta att göra bekantskap med en artist, i sin genre så ensam stående, att hennes plats vid k. teatern först helt nyligen, genom m:ll Åbergs re-engagement, kan anses ha blifvit fylld. I Sardous stora historiska skådespel — en at jätteprojektilerna! — lärer fru H. äfven ha en framstående roll. Den 3:1je soirn för kammarmusik kom i Thorsdags som ett uppfriskande källsprång i säsongens festivitets-Sahara, en något oegentlig bild, det medges, om dermed afses Åända till trängsel uppfyllda salonger, men icke så alldeles ändå, om man tänker på de moln af sällskapslifvets flygsand, d. ä. baldamm, som dansens hvirflande Samum uppjagar omkring de likt fanatiska dervischer kringsnurrande societetskaravanerna. Schumann, Mozart och Rubinstein voro de namn, som glänste på det till utseendet så enkla programmet och mästarnes skapelser tolkades äfven denna gång på ett sätt som försatte åhörarne i den harmoniska stämning, detta inre välbefinnande, som musiken, rått utöfvad, mera än någon annan af de sköna konsterna förmår framkalla. I dag är det Carls-dagen. Vår tid har alldeles kommit ifrån att på det gammaldags, royalistiska viset högtidlighålla denna dag med parad, offentlig middag eller bal i Börsens festivitetsvåning. Dylika undersåtliga ovationer ha ej heller numera stort att betyda, men nog är det en temligen egendomlig företeelse att dessa Börsbaler snart sagdt totalt dött ut och att de enda vossentliga baler, som numera existera, äro Arbetareföreningens samt då och då en skarpskyttebal — ty de beryktade eller rättare vanryktade danstillställningarne med och utan mask Åpå Bloms sal kunna ej tagas med i beräkningen. Det är svårt att inse hvad för egentlig nytta eller hvad för verkligt nöje Göteborg har af sin en gång så beprisade och framför allt så dyrbara börsvåning, Inom ett samhälle som detta, der, noga räknadt, någon egentlig rang-skilnad ej kan ifrågakomma, borde eljest den gamla historien om att ÅÅin nåd och er nåd ej trifvas under samma tak icke ega någon tilllämplighet. Eftersom vi i dag här ej fira kungen, så låtom oss istället fira kejsaren — ni förstår? Han bjuder i dag på festligt dukade bord, blommor och ljus och Beyerböckska kapellet. Hr Graf på Lorensberg är i morgon också musikalisk af sig. Om ni efter en rutsch på det briljanta slädföret intager er middag der — genera er icke, tag mans era damer med er! — så kan ni på samma gång fira minnet af en svensk älsklingsskald. Var god och sjelf se efter i almanackan, hvad dagen heter! Föreläsningsstyrelsen har, det måste medgifvas, på det nya året uppbjudit all sin förmåga att bereda allmänheten tillfälle att njuta af goda föreläsningar. Efter prof. Andersson kom pastor Puauz, efter fridens blomsterspråk, efter taflorna af naturens rika lif och harmoniska utveckling, stridens glödande men dystra språk, scenerna af de lössläppta menskliga passionernas vilda raseri, af natt, blod och död. Båda dessa utmärkta föreläsare ha förstått att fängsla ett talrikt auditorium som få söre dem. Efter slutet af ett af stadsfullmäktiges sammanträden under prof. Anderssons härvaro, föll det en af ledamöterna in att taga de i Mindre Börssalen på rullar uppfästade taflorna af evideala landskap i närmare skärskådande. Han vefvade friskt undan och afbröts ej ens i sin angenäma sysselsättning, då en af de omkringstående inföll: Det är sannerligen första gången som hr X. dragit vefven i stadsfullmäktige! nn nn Från Riksdagen. 2. 2 — — a —