Göteborgsposten – 27 januari 1871, sida 2

honom mera klart uppfatta huru ofördelaktig hans egen ställning till herne var jemförd med en beundrares ur hennes egen klass. Hittills hade hans känslor alltid varit emot hans förnuft; men nu samverkade de en enda gång med hans omdöme och läto honom inse att om han än i åratal arbetade i London eller Birmingham eller hvar som helst och samlade förmögenhet, skulle han endast hinna till en ställning som denne gentleman redan innehade; och under det arbetaren slafvade, skulle denne och andra kunna kurtisera henne efter behag. Hon kunde gifva en eller ett par afslag, men hon skulle ej gifva allesammans afslag. I sin förtviflan mumlade han: — Jag önskade till Gud att jag aldrig hade sett henne! Han föresatte sig att gå hem och tillsäga sin mor att hon kunde göra sig i ordning för afslyttning. Åen mr Cheethems verkstad låg i hans väg. Han beslöt att gå in och lyfta sin aflöning. Mr Chectham var ej inne, men han fann Bayne och doktor Amboyne på kontoret. — Mr Bayne, sade han häftigt, jag har kommit in för att lyfta min månadslön. Hans ton var så utmanande att Bayne blef helt orolig. — Mr Cheetham var illamående och har rest hem, sade han. — Så mycket bättre, jag slipper då att se honom. Allt hvad jag nu önskar af honom är att få mina penningar, och dem kan ni betala mig.