Göteborgsposten – 27 januari 1871, sida 2

Enl. Versaillerkorresp. till Daily Telegraph, ville v. Bismarck icke antaga de at Favre erbjudna fredsanbuden, utan uppställde töljande vilkor, i det närmaste öfverensstämmande med dem, som han första gången uppställde för Favre och hvilka vi i korthet omnämnde i förgår ), neml.: Preussiska trupper besätta fästena omkring Paris; de franska linietrupperna och mobilgardisterna föras såsom fångar till Tyskland; nationalgardet afväpnas icke, men får till uppdrag att uppråätthälla ordningen inom Paris; Tyskland får Elsas och Lothringen; tyska trupperna hälla Champagne besatt, tills krigsomkostnaderna betalts; det lemnas fritt åt Frankrike att bestämma sin egen regeringsform. Enligt Daily Telegraph fann Favre dessa vilkor för hårda, men begärde lejdebrer för de båda medlemmarne af försvarsregeringen, Picard och Dorian (finansoch krigsministern), på det de skulle kunna deltaga i vidare förhandlingar angående kapitnleringen. Huruvida denna begäran bifölls, känna vi icke. Men enligt korresp. till 5Daily News återvände Favre samma dag till Paris. Den stora katastrofen rycker således med hvarje dag närmare; men det finnes mer än en vän till Tyskland, som spörjer sig sjelf, huruvida icke denna triumf kommer att välla det nya kejsardömet större bryderier och svårigheter, än den i det hela kan vara värd. Från krigsskådeplatserna är det för dagen så godt som tyst. Det enda man erfar är bekrättelse på, att fransmännen verkligen vid Dijon kastat tillbaka tyskarne och bragt dem på flykten i slaget d. 23 d:s. Att garibaldisterna icke varit ensamma i denna strid, är tydligt, utan hatva de erhållit en ansenlig förstärkning från Bourbaki, hvars ställning nu börjar bli tydlig. Garbaldisterna skulle i Dijon utgöra och betäcka hans venstra llygel. under det att hans högra flygel stödde sig mot Besangon och skulle betäckas af Lyonarmån öster om Doubs, hvars koncentrering mot Besangon pågår. Centern stod midti linien, med framskjutna trupper i Gray, sannolikt stödjande sig till en del på PÖignonlinien. Under det tyskarne tillbakakastats på venstra flygeln, skall en mindre atdelning af dem framträngt till Döle. Dess bedrift kan likväl endast anses betydelselös, och är det väl möjligt, att densamma, som trängt för långt fram, redan nu är kringränd och upprifven. Deremot ha tyskarne på centern, enl. egen uppgift, bemäktigat sig Gray och framträngt mot fransmännens center. Men då tyskarne slagits på sin högra flygel vid Dijon, är det troligt, att Bourbaki kan fullfölja sin förmodade plan att, om han handlar snabbt, sjelf kringgå Manteuffol och afskära dennes förbindelser med norr, i hvilket fall den tyska belägringsarmåns vid Paris kommunikationer sväfva i stor fara. Kortligen, ställningen ser här betänklig ut för tyskarne, och om Bourbaki än rör sig med en klandervärd långsamhet, hvilken för öfrigt är naturlig nog ull följd af att han disponerar öfver oöfvade trupper, kan det likväl icke förnekas, att de franska trupperna här ledas af en skicklig strateg, som ej onödigtvis utkastar sin materiel i menniskohf till blott kanonmat. Ett nytt bevis på tyskarnes krigsföringssätt