sin vrede. Ni vill att jag skall betala trettio pund för att sätta i gång en strike, som förorsakar mig en förlust för året af 300 pund. Lika gerna kan ni debitera mig för krutet hvarmed ni ville spränga min smedja i luften och Little med på köpet. Nej, min käre Bayne, detta är orättvist och alldeles för tyranniskt. Jag stänger igen verkstaden. Det är bättre att lefva på vatten och bröd än att ha en boja om foten. Redcar tog ett papper ur fickan. — Här äro vilkoren, sade han. Undertecknar ni detta papper, är striken afslutad; gör ni det icke, fortfar den — tills ni undertecknar. Cheetham vred sig som en mask. Beställningar kommo in tjogtals, och otillräckliga. För hvarje dag gjorde han stora förluster. Han vred sina händer och yttrade i en ton af förtviflan: — Jag skall teckna under, men om någonsin min tur kommer skall jag ha detta i minnet. Detta visar hurudana de i verkligheten äro, Bayne. Om någonsin ni, arbetare komma till makten, så må Gud bevara verlden! Henry Little befann sig i det rum der handtagen förfärdigades då Bayne knackade på dörren och inträdde med Redear. Bayne såg så betryckt ut, att Henry genast anade alt något var på tok. — Little, min stackars vän, allt är förbi nu. Vi äro tvungna att skiljas ifrån er. — Cheetham har öfvergifvit mig! — Hvad skulle han göra? Jag har i uppdrag att