Göteborgsposten – 26 januari 1871, sida 2

Little rodnade; han insåg att det var något nytt anslag af föreningorne. — Jag ser dem, sir. De äro väl smidda, och det är blott omkring tjugo verktyg som fatias for att de skola utgöra en iullständig samling smiderierktiyg; men de ha ett fel såsom snideriredskap. — Hvad då? — De äro obrukbara. Ni kan ej begagna dem till träsnideri. Ingen annan än cn praktisk träsnidare kan forma dessa verktyg och då måste han uppfinna och göra stä formarne först. Försök sälja dem i London eller Paris, så skall ni snart finna skilnaden. Mr Bayne, jag förstår ej hvarföre ni kallat ner mig för att undersöka dylikt fuskverk. Derefter gick han med föraktlig min, men något orolig till sinnes, ty han hade märkt en blinkning i Cheethams öga. Nästa dag stego alla sliparne i mr Cheethams verkstad, med undantag af saxsliparne, helt plötsligt upp från sina platser och gingo ut. — Hvad står nu på? frågade Bayne. Svaret var att sekreterarne skickat efter dem Efter några minuter återgingo de till sitt arbete. På aftonen var det ett stort meeting på Smedens Vapen, et värdshus som hölls af en mr Grotait. Nästa dag på middagen gingo alla de förut omnämnda sliparne i mr Cheethams tjenst in på kontoret, der hvar och en af dem lemnade ett papper som innehöll följande ord: