Göteborgsposten – 26 januari 1871, sida 1

—7V9 — Hl — — — — —— — — —— läpparne och tungan så att det kunde ses att hon ville säga ordet tusen. Men den höga summan förvånade något Henry och lät honom tro att han missförstått henne. Han syntes tveka. — Hm! sade han, summan? Jael upprepade sin pantomim. — Femtusen pund, sade Henry. Jael nickade. — Femtusen pund! upprepade mr Carden. En arbetare försäkra sitt lif för femtusen pund! — Ja, en mans lif bör vara värdt femtusen pund. Huru länge tror ni att jag skall vara arbetare, sir, isynnerhet här i Hillsborough, der det endast är ett stog från arbetare till husbonde? Mr Carden smålog gillande. — Men femtusen pund! Årspremien skall bli betydlig. Får jag fråga huru mycket ungefär ni förtjensr om året? — Åh, pappa! — Mr Cheetham betalar mig 300 pund om året, sir, och jag kan förtjena ytterligare 100 pund extra. Men om ni tviflar på mig, så kunna vi ju låta saken stå der den står, sir. Det var ert förslag, ej mitt. — Unge man, sade mr Carden, aldrig hastighet i affärer. Slutligen blef det öfverenskommet att Henry skulle försäkra sitt lif för 5000 pund, förutsatt att bolagets läkare gåfve honom betyg på att han ej led af någon sjuk