Göteborgsposten – 26 januari 1871, sida 1

Graco: — Ni skall ej ofta få se mig här hädanefter, och aldrig på Lördagseftermiddagarno eller Måndagsförmiddagarne. Jag vill ej att någon skall kunna smyga sig i mina fjät och slunga in en sprängsats genom ert fönster. Då jag kommer skall det vara på morgonen af en arbetsdag, och jag skall gå långa omvägar för att komma hit. Jag måste under flera månader vara noga på min vakt. Han yttrade dessa ord med manligt allvar, som om han ej underskattade den fara han var besluten att möta. Derefter lemnade han dem med en vördnadsfull bugning. — Detta är en framåtstrafvande ung man, sade mr Carden. Det var en god affär jag gjorde, ty han torde draga en mängd andra af sin klass till mitt bolag. Grace svarade ej ett ord, men skakade på hufvudet och tycktes vara illa till mods. Henry gick till verkstaden nästa morgon och sedan han med ett förstoringsglas noga undersökt härden och allt annat i smedjan började han sitt arbeto. På middagen kom en man in till honom och medförde hans femton pund tillbaka från mr Jobson jemte ett bref, hvari sistnämnda person å sin förenings vägnar erbjöd honom att betala resekostnaderna för honom till London samt två pund i veckan ur föreningens kassa, tills ban kunde finna anställning. Henry tog sina penningar och svarade på anbudet att det kom för sent; efter mordförsöket mot honom, ville han trotsa föreningarne, tills de antoge hans anbud. Härpå erhöll han ej något svar, lighet. Henry reste sig derefter i det han yttrade till