Göteborgsposten – 24 januari 1871, sida 3

2 CS6 D Dec:: Du skall vål förundra dig öfver, att jag åter skrifver; vi ha igår återigen kommit ifrån en röfvarejagt, under hvilken vi satte eld på en by, emedan friskyttar befunno sig i densamma. De måste alla brännas upp, ty vår kapten sade, att kan (j mera ville se nagra fångar; vi måste genast slagia allt! Ty de haae bragt ett jernvagstäg, som var besatt med 72 militärer, ur skenorna; de trodde icke, att tåget hade betächning och ville plundra det, men det blef dem surt, ty då tåget gick ur skenorna. sprungo alla ur; endast 3 man skadades vid detta tilltälle, men de ha skurit af halsen på 6 man af våra tappra jägare. En patrull underrättade oss derom i Chaumont, hvarför vi drogo ut deriträn vredgade som lejon. Det bar af till banan, men vi funno ingen af de hundarne, de hade begitvit sig undan. Nu anstäldes en stor jagt, hvarunder vi kommo vid midnatt till en by, uer ett skott genast lossades; och kaptenen sade; Aha! har äro hundarne, och vi smögo oss nu fram till husen satte eld på 3 af dem, hvilka alla besattes med poster, som sköto ned hvar och en som ville tränga sig ut ur de brinnande husen. Minga skötos, och många ha kanske äfven brunnit inne i de 3 brinnande husen. Detta arbete varade tills morgonen. Då sade kaptenen: nu måste vi ba något att äta, gossar, och byns maire kom och bad kaptenen, att man icke skulle bränna ned mera, emedan bönderna ej hade någon skuld deri. Kaptenen fordrade då, att de till straff skulle lemna soppa, bröd och vin för 190 man. Detta bejakades, och vi vegåfvo oss snart alla till frukosten; men vi kunde ännu icke tro på lugnet, och så snart som vi ätit, gick en del ut på patrull, och de andra måste noggrant genomsöka byn. Man fann endast karlar i blå blusar, men under dessa ett litet Chassepotgevär. Alla dessa arbetare slogo vi för skallen. På ett ställe kommo vi och funno der en sådan hund i ett klådskap, hvarest han höll sig gömd med sitt gevär; men han tick sig bajonetten i kroppen, så lång den var. På detta satt omkommo ytterligare ganska många; och så tvingas man, för att rädda sitt eget lif, vill att mörda och bränna.