Göteborgsposten – 24 januari 1871, sida 3

på en kapitulation innan kort, ehuru detta icke är fullt säkert; men man bör derfor icke tro, att denna nya olycka skulle medföra ett slut på kriget. Paris har gjort sin pligt och gitvit provinserna tid och frihet att bilda stora armsger — så rasonnera republikanarne numera och af denna tanke hemta de nytt mod för framtiden. . Det lilla inre kriget fortsattes ännu isynnerhet i anledning af det dekret, som upplöst gencralrader och hvartill regeringens vänner anföra som grund, att det var nödvändigt, emedan Bismarck velat använda dem till att votera en neslig fred. Oppositionen är ganska skarp i hela den del af pressen, som icke kan glömma kejsardömets gyllene dagar, då en journalist gallde något och hade inflytande. Men i realiteten ar gregeringens makt oförsvagad. Alla partier lyda och folja dess betallningar, som tyda på krigets energiska fortsättande. Detta är ock den stora allmänhetens syfte. Alla andra stridspunkter viendront plus tard. Gambetta regerar verkligen med en makt, som ganska få envåldsherrskare egt, och detta är icke onaturligt, när man tänker på, att han som inrikesoch krigsminister har baft och beständigt har en mängd embeten att ge bort och beställningar att låta utföra. En stor massa borgare bli derigenom beroende af honom, och när härtill kommer, att han är känd som en hederlig karl, hvilken under sådana förhållanden icke har en enda tanke för personliga fördelar, att hans afsigter och hans ilver äro ofsorvitliga, blir hans stora makt lätt förklarlig. En fredsröst från Tyskland. De baierska tidningarne anföra ett märkligt tal som hållits at hr Kolb, medlem af baierska andra kammaren, under debatten om armebudgeteu. Talaren uttalade sin öfvertygelse att Tyskland, ehuru segerrikt, vore i behof al fred och yttrade sig på följande sätt: — Nepresentanterna för ett fritt folk ha aldrig, mina herrar, låtit sig beröfvas rättigheten att fritt uttala sig för fred. Detta fall har ofta inträffat i England, de vackraste sidorna i Pox historia äro de som beröra hans fredssträlvanden. Jag har sagt att det segerrika Tyskland är i behof af fred. Motpartiet svarar härpå: Ja, men vi måste ha en arotull fred. Mina herrar, har det någonsin varit fråga om annat?... Är hvarje fred vanhederlig som ej innefattar en vanhederlig eröfring? Jag är ej af den åsigten. Jag tycker nästan, särskildt i ifrågavarande fall, att erötring och annektering äro lika orättvisa som okloka och skadliga för Tysklands intressen. Jag anser annekteringen af ett tolk, som ej önskar att bli annekteradt, såsom en orättvisa. Så länge jag va it i stånd att bilda mig en politisk öfvertygelse har jag varit en anhängare af grundsatsen om den individuella rösträtten bland nationerna. Jag. har förklarat att jag anser en sådan annektering skadlig för Tyskland. I hysen den förhoppningen att för framtiden gifva detsamma en betryggad grans. Skulle man således i allmänhet tro att freden och lugnet, som man så mycket längtar efter, derigenom skola betryggas? Jag tror att alla menniskor äro öfvertygade om motsatsen. Åro de önskningar vi hysa för vinnandet af fred oberättigade, mina herrar? Baierns militära annaler äro rika på skildringar af blodiga krig. Intet :f dem, på ett enda undantag när, har förorsakat så stor blodsutgjutelse som detta. Om det krig, till hvilket man beut oss lemna tillgångar, fortfar ett par tre månader längre, kunnen I vara öfvertygade om att det skall ha kostat mera blod än det ryska fälttåget. Inför dessa menskliga hekatomber som ofiras, åsidosätter jag alla andra konsiderationer, mina herrar. Jag vill ej uppehålla mig vid de andra olyckor som förorsakas af det nu pågående 1 t, det är nog för mig att omnämna det barbari och den vildhet i seder som derigenom alstras. Hvad handel och näringar derigenom måste lida behöfver jag ej säga. Ilvilka rubbningar åstadkommas ej i de civila förhållandena endast genom afbrottena i tratiken på våra jervägar? Det är äfven ett misstag att tro, att den ödelaggelse som pågår i Frankrike endast kommer att skada fransmännen sjelfva. Den olyckliga återverkan deraf skall snart nå våra länder, och i många år skola vi få lida af förödelsen der. Jag har blott en anmärkning till att i förbigående göra. Ingen ersättning för krigsomkostnaderna är oss tillförsakrad; kostnaderna växa med hvarje dag, och med hvarje dag skall det franska folket vara mindre i stånd att betala de enorma summor som fordras om kriget fortsättes. :