Göteborgsposten – 23 januari 1871, sida 2

gattegangsÄ och Polissaker. Från Stockholm. Mordet å advo-atliskalen Montan. Eluru Josefina Eklund ännu ej anländt från Norrköping, völls i Fredags med för stöld häktade förre kusken Hedelin ransakning angående detta mål å rådhusrättens tredje afdelning. Fängpredikanten vid straffoch arbetslangelset i Norrköping pastor Hollander var närvarande och berättade att då han inför hvilken Eklund först aflagt den nya bekännelse för hvilken vi efter det i Norrköping upprättade polisprotokoll förut redogjort, först samtalade med Eklund i detta ämne och sökte beveka henne att aflägga en sanningsenlig berättelse om huruvida hon vid brottets begående haft någon medbrottsling, hade hon svarat att hon ej ville säga huru dermed förhöll sig, ty, hade hon yttrat, antag att jag hade en medbrottsling, så tjenade det ju intet till för mig att få honom i fängelse, då mitt straff ändock derigenom ej komme att lindras, hvarförutom, om han nekade till allt, jag finge stå som lögnerska-. Dagen derpå, då pastor Hollander åter förnyade sin begäran om att hon skulle tala sanning och öppet erkänna huru vid brottets begående tillgått, afgaf Eklund efter en stunds samtal med pastorn den bekännelse, hvilken sedermera blifvit i polisprotokollet intagen, likväl med de förändringar att, efter hennes uppgift till pastorn, vid mordplanens uppgörande Hedelin och Josefina Eklund emellan, den förre skulle ha sagt henne att mannen i fråga hette Montan och voro en rik karl. (Af Eklunds förut afgifna bekännelscf framgick, såsom läsaren torde minnes, att hon aldrig afvetat Montans namn.) Vidare skulle, efter Eklunds meddelande till pastorn, detj på förhand uppgjorts de båda medbrottslingarne emellan att Josefina skulle behålla klockan och ringen, emedan hon mindre lätt kunde röjas, och vidare skulle vid sjelfva mdrdgerningens föröfvande ha tillgått sålunda att då efter hvad protokollet meddelar, Hedelin inkom i rummet genom den af Josefina på glänt lemnade dörren, skulle Montan ha ropat hvem är det? hvem är dethvartill Hedelin svarat: Det är inte farligt! och hade då Eklund fasthållit Montan, som, ehuru Hedelin i samma ögonblick anbringade snaran om hans hals, sökte resa sig, derunder någon strid uppkom. Eklund hade dessutom berättat att medan hon satt häktad i Stockholm hade Hedelin genom Ekelunds mor eller förr omnämnda flickan Klara Walkman låtit lemna henne en påse konfekt, i hvars betten skulle legat dold en papperslapp, på hvilken stått skrifven en begäran af Hedelin att hon ej skulle bekänna hans delaktighet, hvilken skrifvelse hon ock någon dag derefter besvarat genom att med en nål rista på ett papper löftet att ej inblanda honom. På framställda frågor af ordföranden rörande hvad som sålunda syntes ligga Hedelin till last, förnekade Hedelin all delaktighet i brottet, till och med vetskap derom, intill dess han fick se detsamma refereradt i tidningarne. Tvenne vittnen afhördes, hvilkas af Hedelin vitsordade berättelse gåfvo skäl för att Hedelin haft olika uppgifter om de tider han sammantraffat med Eklund de närmaste dagarne före mordet, hvilket Hedelin likväl förklarade på det sätt, att han ej kunde bestämdt draga sig allt detta till minnes. rr SETS