1I( 6.3 CM G1f1T1IIS.3.II UION UL01011 Väl UTIINECSIIIIIII steriets budget egt rum, hvilken varit af intresse: Plener framhöll, att folket endast då kan hafva förtroende till ledarne af de utrikes angelägenhe terna, då dessa ståndaktigt ställa sig fredens upprathållande till uppgitt. På grund af konferensen i London ansåg han icke den politiska ställningen för att vara så hotande. Ilan önskade grannsämja med Preussen, emedan detta motsvarade deras gemensamma intressen och skall tillika hindra en annan grannes krigslystnad. Kuranda förklarade, att etter Sådan hade kriget varit beklagansvardt, betraktadt från humanitetens syupunkt. Den allmänna europeiska politikens frihet och den pantarki, som i 40 år bestått i Europa, har störtats genom kriget. England har med sin egoistiska insularpolitik trädt ur detta stormakternas råd, Frankrike genom kriget. De första frukterna häraf ha redan visat sig i Svartahafstrågan. När Preussen, istället för att på fredlig väg söka sörja för Tysklands konsolidering, sleg in på en för verlden olycksbringande erötringsbana, måste det ha oss till motståndare. Tyskland har äfven i öster en stor uppgift att lösa. Kuranda trodde att Österrike, trots ett lätt förklarligt misstroende, utan sidotanke skulle emottaga Preussens erbjudna hand. Talaren påpekade häretter den politiska reaktion, som efter krigets slut otvifvelaktigt skulle inträffa i Preussen, och varnade regeringen mot en ny allians, ty det konservativa partiets i Österrike uppgift består just i att bevara den efter många stadier uppnådda triheten. Greuter sann den röda boken ofullständig, tadlade dess språk och sade: förrän man afslutar en allianmed Preussen, må man först två gånger se sig före, med hvem man afslutar den4. UHlerbsi framhöll, att den europeiska ställningen är fredligare och att Preussens och Österrikes intressen äro gemensamma; han såg intet hinder för, att de kund bestå fredligt sida vid sida. Ilan kriticerade depeschen af d. 27 Juni och tadlade ytterligare de: satt, hvarpå konkordatets upphäfvande blifvit I handladt i den röda boken. kRechberg försvarar sig mot Kurandas förebråelser för Österrikes deltaganu. med Pieussen i fälttågot 1864. Surm såg med tillfredsstallelse, att rikskansleren nu står på samma ståndpunkt, som han och hans parti intogo unde förra året; dock är denna rikskanslerens ståndpunkt nu en följd af afslutade händelser. Talaren såg in cen möjlighet till en reaktion i Österrike och framhöll, att Österrike och Preussen ha gemensamma intressen mot öster. seechbauer drog i kamp mot Rechberg och Greuter. Han var enig med regerinsen i den synpunkt, som dem intager med hänsyn till freden i Prag. Nu tog rikskansleren Beust lil ordet och förklarade med hänsyn till enskilda förebraelser, som blitvit riktade mot honom: Vi ingå p: ett vanligt sörhå lande till Tyskland utan att kränks vår egen värdighet, när cn sådan vänskap blir oss erbjuuen. Med hänsyn till vart förhållande til. Preussen, må afven vart närmande till Italien vara oss lugnande, IIVad konkordatets upphäfvande anick, visade han, att detta upptyllt de katolska kretsarne med tilliredsstallels. Som en följd af de nre retormerna har det varit nödvändigt att bryta med Rom, Han försvarade emot Herbst den röda bukens fullständighet, Depeschen om den Galiciska ingelagenheten har blitvit afsand, för att motsäga ryktena om en reaktion i Osterrike. Till slut sv de han Giskra och förklarade, att han aldrig ville sivergitva författningen och att det var haus pligt ut stärka den. Pessimismen har städse varit Österikes största fiende. Utlandet har bättre tankar om ss, än vi sjeliva. Vi unna våra grannar deras egrar, till tack ha vi inga sårade och inga fångar. redens välsignelse blir städse rikare och försattvingen har aldrig varit starkare au nu.