Göteborgsposten – 21 januari 1871, sida 2

skall bli det tyska folket förunnadt att njuta lönen för sina stora och uppoffrande strider i varaktig fred innanför de gränser, som den i århundraden saknade säkerheten mot förnyade angrepp från Fraukrikes sida nu erbjuder oss. Må Gud sörunna våra efterföljare på den kejserliga tronen att städse utvidga det tyska riket, icke genom krigiska eröfringar, utan genom fredens goda och välsignelse på den nationala välmågans, frihetens och sedlighetens område! Från mellersta krigsskådeplatsen erfara vi att Chanzy ej ens ernar att söka försvara Mayennelinien, vid Laval,utan skall begifva sig ännu längre vesterut i Bretagne, till Rennes, som är en vigtig sammanknytningpunkt för jernvägslinier åt skilda håll. 30,000 man af hans arme skola redan ha anländt dit, och en del af de trupper, som från Cherbourg skulle stöta till Chanzy, har fått befallning att begifva sig till Rennes. — Tyskarne ha motståndsfritt besatt Tours. Från östra krigsskådeplatsen bekräftar Bourbaki genom sin rapport vårt antagande, att tyskarne intagit starka positioner längs ån Lisaine, i hvilka de hopat en betydande massa grott artilleri. Under trenne dagar försökte Bourbaki att genombryta tyskarnes livie, men misslyckades, så att han slutligen måste å:ervända till de ställningar, han innehade före kampen, och intaga defensiven. Den tyske generalen uppgifves hatva sä snabbt erhållit förstärkning, att ban skall hafva under sig ej mindre än 3 armkårer och 3 reservdivisioner. De franska trupperna på högra sidan om Doubs ha äfven måst återgå till Blamont, efter det tyskarne fördrifvit dem ur Abervillers. Försöken att undsätta Belfort har således alldeles misslyckats, och militära skrittställare kriticera skarpt fransmännens rörelser, hvilka gjort, att en ursprungligen väl uttänkt plan i uttörandet alldeles misslyckats. Från norra krigsskådeplatsen telegraferas det, att general Goeben slagit Faidherbe vid St. Quentin. Vi böra dock afvakta närmare detaljer, för att kunna rätt bedöma betydelsen af det nederlag, fransmännen uppgilvas hafva lidit på denna kant. Från Paris omtalas ett nytt, kanske förtvifladt försök till utfall, som gjorts af de utanför fästet Mont Valerien samlade franska trupperna. Striden skall ha stått från kl. 11 förm. till skymningen och varit ytterst hältig, ehuru det påstås i den tyska rapporten, att förlusterna å tysk sida icke varit stora, en fras som ingenting har att säga eftersom man nu med visshet känner, att tyskarne verkligen förlora mycket manskap i de allt talrikare utfall som göras. Ju oftare dessa utfall förnyas, desto närmare rycker den afgörance stunden, emedan de kunna antagas vara till en del framkallade genom påtryckning inifrån. LIndep. belgees korrespondent i Lyon meddelar i en skrifvelse af d. 11 d:s närmare upplysningar om striden vid Villersexel och trupprörelserna i de östra departementerna. Vi hemta derur följande: Man börjar nu att få klart för sig meningen med Beurbakis marscher. Den 9 Jan. levererade han fienden, icke en fäktning, utan ett slag, enligt det uttryck han sjelf begagnar i sin depesch. De ta uttryck är äfven på sin plats, ettersom våra unga trupper med en beundransvärd stridsifver eröfraue staden Villersexel. Denna stad är en af nycklarne till ställningen och tyskarne, inseende detta, hade äfven förskansat sig starkt derstädes. Villersexel förbinder den öfre Saonedalen med Meusedalen och kan, om tyskarne icke med framgång ta till offensiven, föra oss till Belfort, hvars unugättning uock blott är en underordnad fråga, samt deritrån till Epinal och Nancy. Man kan ifölje af denna beagenhet lätt förklara den ifver, med hvilken de bada hararne kämpade om besittvingen af den i och for sig sjelf så obetydliga byn Villersexel. Belfort har blifvit en så ebetydlig fråga, att cerneringskretsen under striden blifvit starkt utvidgad, i det att en del af de belägrande skyndat general Werder till hjelp. Man omtalar bestämdigt preussiska trupprörelser i departementet Cote-dÖr och i nedre Bourgogne, och man väntar ett anfall mot Semur, hvarest franska trupper äro lägrade. Den tyska prefekten i Strassbourg har utfärdat en kungörelse, enligt hvilken hvarje man mellan 16 ech 40 år, som lemnar trakten för att taga tjenst i de franske lederna, skall straffas med konfiskation af all sin egendom. En ung mobilgardist från Isre vid Chanzys arnme stildrar med äkta fransk sorglöshet fältlitvets besvär i ett bref till sin familj, daterade Ruandin. i närheten af Le Mans, d. 29 Dec.: Under hela 7 dagar ha vi marscherat från morgon till dvall utan uppehåll, icke en gång för att äta ett stycke härdt bröd. Hvilka ställen vi passerat vet jag knappt; jag vet blott att vi beständigt vadat i smuts upp till knäna. Två gånger blefvo mina skor qvarsittande och jag nödgades marschera i strumporna; men de voro snart sönderslitna, så att jag hade ingenting på fötterna. Jag hittade under vägen en stöivel oehl straxt derefter i en bondgård en träsko och då — sframåt marsch! Sålunda kommo vi till Vendöme! Der afbidade vi fienden under ett ösande regn. Slutligen nalkades fienden. Vi tredde, att han amnade storma in på oss. Nej, han begagnade enuast sina kanoner. Vi svarade med kartescher och dansen började. Det spelades upp fran middagen till qvällen. Följande dagen fanns der ingen att skåda. Slutligen komme vi då till Le Mans och der fingo vi lot, att hvila oss på bara marken. Det är så kalit i tälten, att vi föredraga att stanna vid bivuakelden, när vi erhållit tillstånd att få tända sådana. Allt är nu temligen bra, men som det heter i visan, det är icke hälften så godt som en kyss af ens moder. Bombardementot af Paris. Tidningen Daily News speciclle kor