Den 19 Januari. Troligen misstager jag mig icke deri att konungevs trontal gjorde på riksdagen och skall i hela landet göra ett godt intryck. Det var, i full öfverensstämmelse med den politiska ställvingens kraf, allvarligt och bestämdt. Betydelsefulla äro monarkens ord att vid en grundlig och fördomsfri pröfning det otvifvelaktigt skall befinnas, att ett lika kraftigt försvar icke utan betydligt ökad uppoffring samt icke heller inom så kort tid kan på annan väg (än den som nu blifvit föreslagen) beredas, och då derefter uttalas nödvändigheten, att skyndsamt anskaffa erforderlig krigsmateriel, så visar sig att armeorganisationen väl anses böra ske jemnsides med, men icke gå framför materielanskaffaingen. De öfriga frågor som enligt tillkännagifvande i trontalet skola föreläggas riksdagen, äro så omfattande och vigtiga, att det vore önskligt om riksdagsmännen icke nu framkomme med en massa motioner, såsom vanligt, utan nöjde sig med att gruudligt sätta sig in i och omsorgsfullt behandla de frågor, som nu äro upptagna på dagordningen. Annars torde — så orimligt det än är — hr Hierta få rätt, att riksdagstiden är för kort, hvilken olägenhet dock på ett fullt praktiskt sätt kan afhjelpas derigenom, att hr Hierta sjelf föregår kammaren med det vackra exemplet att icke tala så långt.