oändligt, och hon fröjdade sig vid tanken på att de szart skulle återvända till London tillsammans. På morgonen kom hon med en stor låda under armen och sade: — Det är väl så godt att jag börjar packa ihop mina saker. Henry rodnade. — Packa ihop? sade han tvekande. Vi skola ju iagenstädes resa? — Fj resa? Du ville ju flytta tillfölje af deder rysliga handtverksförenvingarne? — Åh, jag var sjuk, nervsvag och missmodig; men Cairnhopes luft har gjort mig till man. Jag skall stanna här och samla förmögenhet åt oss. — Men Cairnhopes luft har ej gjort dig till vän med föreningarne. Hon tycktes tänka efter ett ögonblick och frågade honom derefter vid hvad tid han lemnat Cairnhope. — Klockan elfva. — Ah! Och hvem besökte du innan du kom till mig? — Du gör mig frågor som om jag vore ett barn, min mor. — Förlåt mig. Jag skall besvara min egen fråga. Du besökte någon som gaf dig ett dåligt råd. — Gjorde jag ? — Någon qvinna. — Säg en dame. — Hvad bryr jag mig om det? utropade mrs Little häftig. De äro alla mina fiender. Och denna är äfven