Göteborgsposten – 20 januari 1871, sida 2

Article Image
war så sker, får han utan tvisvel ett stort ufly tande i landmennaparies, deladt med hr ). Ivarson; skulle han, såsom troligast är, icke så in i demokratpartiet, så blir detta till analet föga större än vid förliden riksdag, men alla händelser med hr S. A. Hedin såsom den mest framstående både i mod, energiskt uppträdande och parlamentarisk talang, duck utan motsvarande förmåga att sammanhålla partiet, hvilket består af elementer som väl erkänna en talang bredvid, mes icke öfver sig. Intelligenspartiet är det enda som aldrig vidtagit några åtgärder för att konsolidera sig, emedan det icke eltersträtvat annan eller mera makt än den som intelligensen alltid har med sig. Det har derföre aldrig uttärdat något program. Dess medlemmars fosterlandskär. ek bestrides af ingen; de medverka villigt, men icke foudroyant, till de nyttiga reformerna, de äro sparsamma med statens medel, men utan den njugghet som ofta visar sig och som så otta medför misshushållning. Deras yttranden vittra alltid om sakkunskap och statsmannavyer. be iakttaga alltid en god ton och en värdig hållning, såsom det anstår män med verklig bildning. Slutligen förtjenar sramhällas, att under det de som gjorde sig till ledare för eller till framstående män inom landtmannapartiet — hvilket vid de två sistforlidna riksdagarne hade den numeriska öfvervigten i Andra kammaren — oaflåtligt anst: Angde sig för att få makt och anseende, så icke blott missbrukades det, utan deras anseende, aldrig af någon nämnvärd storhet, deklinerade alltjemt. Derfore, då en ministerkris uppkom under sistförlidne riksdag, och ett mimsterskifte förestod, var opinionen inom Andra kammaren och hela landet deri euhällig, att inom landtmannapartiet kunde omöjligt någon komma ifråga till statsråd. Deraf synes huru ytterst vanskligt det är, då någon lör alt komma till makt gor sig till partigängare, och derföre torde ock de begge egentliga partiernas framstående män vid innevarande riksdag komma i en svårare ställning an hittills, när de skola uttala sig i den vigtigaste frågan som nu föreligger till afgörande. Det dugar icke då att gå omkring irågan med stora fraser, utav att helt enkelt svara ja eller nej, och derpå beror deras framtida anseende.

20 januari 1871, sida 2

Thumbnail