Göteborgsposten – 20 januari 1871, sida 1

2— — 2 — — ett läge, tillräckligt afskildt att lätta undvikandet af inblandning i främmande tvister, söker Svea folk sitt lands lycka på de tredliga idrotternas bana. Den fred, som skall bära rätt välsignelserika frukter, finner dock sitt bestånd icke ensamt i att undvika kriget; den fordrar äfven sådan oberoende trygghet, som endast egna krafters styrka kan förläna. Angelägenheten af att fäderneslandet må ega ett med förutseende omtanka väl ordnadt försvarsverk, måste derför djupt kännas af alla; och då denna angelägenhet af alla kännes och erkännes, ligger deruti en stark borgen för framgång vid arbetet till samma frågas lösning. Kärlek till friheten, vördnad för lagen, ömsesidigt förtroende mellan konung och folk hafva från fordomtima utmärkt det svenska samhället, och så länge dessa känslor der fortlefva, skola fäderneslandets kraf alltid af Svea folk behjertas. Under liflig öfvertygelse härom och med den uppriktigaste önskan om lycka och välsignelse för konung och konungahus, anhåller Första kammaren att i eders k. m:ts nåd och ynnest städse få vara innesluten. Derefter framträdde Andra kammarens talman, hr Sundberg, och yttrade: Stormäktigste, allernådigste konung! Den tid, som förflutit efter sist hållne riksdags afslutning, har varit rik på lärdomar, emedan den varit rik på pröfningar. Dessa sistnämnda hafva väl icke omedelbart traftat Sverige; men sådan är dock förbindelsen med Europas stater, att då ett svärare lidande hemsöker någon af dem, lida äfven de öfriga. Särskilt måste verkningarne af det menskliga elände, som kriget mellan två stora folk utbredt, kännas djupt hos dem alla. Ty hvilket bland dem skulle kunna, äfven om det ville, öftverlemna sig åt tanklöst lugn i medvetandet af att sjelf vara förskonadt? När det brinner i grannens vägg, så gripes man ju ovilkorligt lika mycket af fruktan för egen säkerhet som at deltagande för hans nöd, och när rättfärdighetens straffdomar på ett häll uppenbara sin förfärliga makt, så gifva de tillika åt hvarje annat allvarliga påminnelser om nödvändigheten af sjelfpröfning, ödmjukhet och trohet. Dylika lärdomar äro alltid nytuga, huru smärtsamma de än må vara, och vårt fredliga folk försmår visst icke att tillegna sig dem. Af hela sin själ önskar det att i ostörd ro få arbeta på sin inre förkotran ; men det vill dock framför allt, med hvilka uppoffringar som helst, bevara sina fäders land och sin urgamla trihet. Derför höres nu allestades i bygderna ropet på starkt inbördes förtroende, stark sammanslutning och ett starkt försvar. Man vet nemligen, att intet folk, som, med aktning för andras rätt, främst tror på Gud och dernäst på sig sjelf, behöfver rädas för framtiden. Lyckligtvis äro icke alla minnen från de närmast tilländagångna månaderna af upprörande beskaflenhet. Landet har blifvit välsignadt med en ymnig skörd, verksamheten inom alla näringsgrenar har kunnat oafbrutet fortgå till förökande af enskildt välstånd och statskassans ställning är i närvarande stund bättre än den på länge varit. I dessa gynnsamma förhållanden ligger en krattig eggelse både till tacksamhet och till klok behandling at de vigtiga angelägenheter, som äro riksdagen ombetrodua. Hvilka bland dem nu skola företrädesvis taga arbetet i anspråk, torde utan svårighet kunna förutsägas. Det synes åtminstone vara klart, att liksom fredens oskattbara förmåner i förening med de inom andra länder inträffade tilldragelserna i första rummet erinra om skyldigheten af försvarsfrågans lösning, så borde i andra rummet ett godt är mana till den med otålighet fordrade förbättringen af vår fattigvårdslagstittning. Kunde blott de två angelägenheterna någorlunda nöjaktigt ordnas, vore ett stort verk utfördt. Då riksdagens Andra kammare härmed afgifver sin underdäniga försäkran om beredvilligt nit i allt, som kan lända till gagn för ett älskadt fosterland, begagnar den äfven tillfället att uttrycka sin lifliga medkänsla af konungahusets glädje och sorg samt anhåller slutligen att i eders k. m:ts nådiga ynnest och bevågenhet städse få vara innesluten. Slatsregleringspropositionen. Ur den af K. M:t i Onsdags till riksdagen aflemnade proposition ang. statsverkets tillstånd och behof meddela vi efter P.-T. följande: Statsverkets inkomster beräknas deri sålunda: Ordinarie inkomster..... rår 17,480,000. Extra-ordinarie inkomster: Tullmedel. ss so so so so on -14,750,000. Postmedel. . .s ss ss so om 2,230,000. Stämpelpappersmedet... 1,350,000. Bränvinstillverkn.-afgitff.. 9.800, 000. S:a rdr 28, 130,000. och som Riksstaten för år 1871 upptager: i ordinarie inkomster.. .. . 15, 330, ooo. och i extra-ordinarene.. 27,350, 000. eller tillsammans rdr 42, 680, O00, så visar sig alltså, att i de ordinarie inkomsterna, hufvudsakligen i följd af telegrafmedlens och folkskole-afgittens införande i statsregleringen, uppkommit en tillökning af..... . 2, 150, 000 och i de extra-ordinarie likaledes en tillökning af e.... 780,000 eller tillsammans en tillökning af rdr 2,930,000. Statsverkets utgifter : Till bestridande af statsverkets utgifter under första hufvudtiteln, innefattande K. hofoch slottsstaterna, äskar K. M:t enahanda belopp, som senast utgatt, eller 1,417,000 rdr. För fyllande af behofven under andra hufvudtiteln har K. M:t äskat i ständiga utgifter.... rdr 2,553,700 och tillfälliga utgilter . . 80,000. Bland nya ständiga utgifter å denna hufvudtitel förekommer ett belopp at 24,000 rdr till tre ledamötoer i on lag. hvrå hvilka det skulla Åligga att nn.