Göteborgsposten – 20 januari 1871, sida 1

— Hans nerver, fortfor doktorn, voro förskräckligt skakade. Jag sade till mig sjelf: Får han icke sofva, blir han vansinnig, och i den stad, der han blitvit sprängd i luften fär han ingen sömn. Derföre förde jag honom ut på landet och anförtrodde honom åt Martha Dence. Jael uppgaf ett rop af förundran, som drog uppmärksamheten till henne och hennes glödande kinder. — Ja, miss Jael, sade Henry, jag har letvat i er familj fjorton dagar, och om jag lefde i hundrade år, skulle jag e kunna glömma deras godhet mot mig. Det är ledsamt, att ni skall resa. Hvad det skulle vara angenämt att få samtala med er om er far och Martha. Jael fingrade på sina hattband och utbrast slutligen, i det hon kastade en bedjande blick på Grace: — Kanske ni tillåter, miss, att jag stannar öfver i dag? — Mycket gerna, min goda Jael. Och nu kom Jaels hatt utaf hennes hufvud med en förvånande hastighet. — Låten honom nu berätta hela historien för er, sade d:r Amboyne. Den är värd att höra. Hvad mig beträffar måste jag gå min väg, så snart jag ordinerat för er. Hvad felas er? — Jo, att jag icke läser tidningarne, ordinera för det, doktor ! — Våräl! Då ordinerar jag Iillsborough Liberal, som innehåller en liflig målning af mr Littles olycka och läser lagen för föreningarne. Och om jag får gifva en dame af er ålder och erfarenhet ett råd, så är det att ni i framtiden alltid läser tidningarne. De äro i förhållande till