Göteborgsposten – 19 januari 1871, sida 1

han icke ha anförtrott mig nyckeln, hade jag också bedt honom derom på mina knän. Vi öppnade kyrkdörren och jag tillbragte en timma i det gamla templet med att granska och uppteckna inskrifter åt dig, När jag derunder kom att taga upp en lös plåt för att undersöka och tyda den, sprang Martha fram till mig och skrek: Tör all del lägg ner dender, jag hur gifvit squiren mitt ord att ni ej skulle röra deder plåtarne. Hvad skuile jag göra, käraste moder? Den stackars flickan var förtviflad. Mr Raby hor på ett eller annat sätt förtrollat henne och hennes far äfven, så att de för honom hysa ett slags vidskeplig dyrkan, hvilken jag ej kan underlåta att respektera, så oförnuftig den än är. Derföre slädpte jag plåten och började anställa följande betraktelser. bet är synd och skam, att en sådan byggnad som denna står der till ingen nytta. Om den vore min, skulle jag omsorgsfullt flytta alla grafvårdarne, de döda benen o. s. v. till den nya kyrkan och förvandla denna gamla byggnad till ett faktori, ett spanmålsmagasin eller något annat nyttigt. Det är lika stor synd att slösa bort murbruk och tegelsten som att kasta bröd på landsvägen. Ditt sista bref var mycket underhållande, käraste Henry, men ändock alstrade det hos mig sorgsna tankar. Tiden har mildrat de bittra känslor som aflägsnade mig från min bror, och jag börjar att fråga mig: Var mitt eget uppförande fullt riktigt? Var min brors alldeles oursäktligt? Jog har möjligen sett blott ena sidan af saken och varit för hastig i att döma honom, I alla händelser ön