Göteborgsposten – 18 januari 1871, sida 2

sakning säsom misstänkt att hafva anlagt eller varit delaktig i anläggandet af den mordbrand, som härjade å slottssängelset i September månad förlidet år. Misstanken mot Sjöberg hade uppkommit dels af de hotande yttranden angående mordbrand, som han haft till sina medfångar såväl före som under branden, och dels af hans i öfrigt oregerliga uppförande. Sålunda hade han en gång, då han af befålet fått afslag på sin begäran om förflyttning till annat fängelse, yttrat till en kamrat Knall, att han på ett eller annat sätt skulle komma från fästningen, om han också skulle sätta eld på densamma, hvilket lätt kunde låta sig göra en Söndag o. s. v. Till en annan kamrat, Mattis Persson, som förut anlagt mordbrand å fästningen, men misslyckats i sin plan, hade Sjöberg yttrat under sjelfva eldsvådan: Nu kan du se, att jag gjort det bättre än du! Dessa och andra yttranden, hvilka Sjöberg fällt enligt fångarnes egna uppgifter vid de förhör, som med dem efter branden företagits, förnekade dock Sjöberg nu jemte all delaktighet i och vetskap om anläggandet af slottsbranden. För inkallande och hörande af åtskilliga andra personer å fängelset uppsköts derföre ransakningen på 8 dagar. Konsterna äro mångahanda, men knepen ändå fler. I Gefle P:n för i Lördags omtalas följande: Muraren Anders Olof Andersson trån Almby socken i Örebro län tyckte häromdagen, det var just nu i Thorsdags, att en sup skulle smaka honom så innerligt godt, men han tyckte visst äfven, att det blef dyrt i längden att supa bränvin, och kassan hade under julen allt smultit ihop. Det var det han satt hemma i sin bostad och grubblade på. Med ens tycktes han dock ha fattat sitt beslut. Han reste sig från stolen, han går till ett skåp och tar fram tvänne tomma qvartersbuteljer. De behöfva dock sköljas. Han sköljer dem också; men han har brådtom och glömmer förmodligen i brådskan att tömma sköljvattnet ur den ena buteljen. Med buteljerna i fickan beger han sig till handl. Kjellerstedts bränvinsmagasin. Der tar han fram den ena buteljen och reqvirerar ett qvarter bränvin. Det begärda hälles i buteljen, hvarefter han stoppar den på sig. Har tar fram sin portmonnä, för att betala; men kassan befinnes tyvärr tom. Han uttrycker sin förvåning häröfver och säger sig skola gå hem efter pengar till liqviden. Han sätter dock icke i fråga att få taga bränvinet med sig; nej bevars! Han tar åter upp qvartersbuteljen och ber, att den må få stå på disken för, hans räkning: han skall straxt vara tillbaka. Han går. Expediten i magasinet tycker dock, att det qvantum, som synes rara i den qvarlemnade buteljen, icke är lika stort, som det han lemnade. Han undersöker buteljen närmare. Han drar ur korken, men det var märkvärdigt; det luktade ej bränvin. Han smakar på varan, och det smakade rakt bara vatten. eIlvart i all verlden har alkoholn tagit vägen? tänkte expediten och springer efter muraren; denne återvänder och befinnes nu innehafva ytterligare en qvartersbutelj, innehållande bränvin till det qvantum, som expediten nyss förut uppmätt. Muraren blir högst förlägen och förklarar det vara ett misstag. Expediten och en tillkallad polisbetjent anse det dock vara en ny, mindre hederlig industri. Och vid dessa förklaringar torde saken, som i alla fall är ganska knepig, komma att få bero. Ölrervåld. Under det, berättar Gefle P:n, bokhållaren Ström vid Hyttön under Elfkarleöns bruk d. 28 Dec. på aftonen åkte allmänna landsvägen fram från Strömsberg: till Tierp, blef han af en fotgångare plötsligt öfverfallen samt af denne med knif afskuren näsan och halfva öfverläppen. Väldsverkaren, en arbetare vid namn Carl Aug. Andersson Ros, blef några dagar derefter häktad och införpassad ill Upsala cellfsängelse. Han säger sig vid dädets föröfvande ha varit så öfverlastad, att han ej viste hvad han gjorde. mm —— 20