Göteborgsposten – 18 januari 1871, sida 1

hon lofvade att följa. Derefter vinkade han åt Henry att komma in och sade: — Denna bild af helsa har en gång varit min patient, såsom ni nu är. Det bör vara uppmuntrande för er att veta. Jag sätter er under hennes vård. Skrif nu till er mor. Jag skall komma och hemta brefvet om en halftimma. Ni hade fått hufvudvärk, kände feberrysningar och rådfrågade derföre en läkare. Denne rådde er till hvila och ombyte af luft och förde er genast hit till denna by. Skrif så och lemna det öfriga åt mig. Vi doktorer äro ej så noga med sanningen. Så snart doktorn gått, började den unga flickan sysselsätta sig med sin gäst. — Bevars vil, sir, var det verkligen ni som blef sprängd i luften? — Ja, det var det verkligen. Alltsammans förekommer mig som en dröm. — Hvem skulle kunna tro det då man ser er? Ni ser ju kry och rask ut, med undantag af ett par skråmor. — Skråmorna äro ej farliga, men känn huru min hand darrar. — Ja, jag märker det, ni darrar ju i hela kroppen, och det är minsann ej att undra på. Kom in och sätt er framför elden, under det jag går och ställer i ordning ett rum åt er. Men så snart han tagit plats framför kaminen, började hennes ordflöde ånyo. . — Jag har aldrig tyckt mycket om Hillsboroughfolket, men nu hatar jag dem, Lyckligtvis är här utom de