Göteborgsposten – 17 januari 1871, sida 2

Reynolds fick tag i honom vid axeln och de båda rullade tillsamwans till marken. — Bra gjordt! bra gjordt! ropade Cheelham. Låten borom ligga, karlar, han mår bäst af att få vara stilla en stund; spring efter en doktor, en af er. — Ja, spring etter Jack Doubleface, ropade flera röster på en gång. De stodo alla i en cirkel omkring honom och betraktade honom med deltagande. Nu fanns ej längre något hat, någon bitterhet qvar emot honom. — Det var en nedrig handling! sade en. — Der ligger en god arbetare bragt i overksamhet af någon som ej är värd att draga hans belg, sade en annan. Henry återkom emellertid till sans, och hans första ord voro: — Min mor! Sägen ingenting till henne! Detta enkla utrop trängde djupt till hjertat på de de flesta, och tårar frambröto i mer än ett öga. Men nu närmade sig en kolossal gestalt. — Doktorn! Dot var den person de kallade Jack Doubleface. Naturen hade satt ett ädelt hufvud med fint formade drag på en korpulent och otymplig kropp, som vaggado från ena sidan till den andra då han gick. Doktorn kände på sin patients puls, som efter att ha varit mycket svag och långsam nu slog hastigt och våldsamt,