Göteborgsposten – 17 januari 1871, sida 2

— Får jag ej tvätta mitt ansigte först? Och se på min skjorta; hon är svart som sot. — Tvätta ert ansigte; men ni kan knäppa igen rocken öfver skjortan. Little tvättade bort sotet ur sitt ansigte, men tvättningen förmådde ej återgifva honom hans friska färg. Arbetarne hjelpte honom till åkdonet, ehuru han mycket väl skulle kunnat gå ensam. Henry bad att få köpa en ren skjorta, men doktorn erbjöd honom att få låna en då de kommit hem. Medan Henry tog på sig denna, besallde doktorn fram en annan vagn samt tillblanåade några medikamenter. Snart befann Henry sig sittande i den nyss försatta vagnen åkande genom Hiilsboroughs gator. Allt hade skett så hastigt och oöfverlagdt, att Henry, uppskakad och mörbultad som han var, hade fogat sig i allt med en passiv lydnad. Men nu började han bli litet orolig. — Hvart resa vi, sir? frågade han. — Vi resa härifrån för att få annan luft och annan omgifning. Jag skall vara uppriktig mot er — ni är en man som utan fruktan kan höra sanningen. Ni har blifvit så uppskakad, att ni sannolikt skall få en hjernfeber om ni ej tår sofva i natt. Men i Hillsborough skulle ni ej kunna sofva. Ni skulle vakna ett dussin gånger under natten, darrande som ett asplöf och inbillande er att ni ännu en gång hölle på att springa i lutten. (Forts)