Göteborgsposten – 13 januari 1871, sida 3

Am3AiA 644—42 Från Utlandet, Det var således början af 1871, som skulle bevittna den gräsliga tilldragelsen af, att en inkräktande invasionsarme tulåtes, utan att någon enda makt i Europa rör ett finger ill forekemmande af dådet, sprida förodelse inom en stad, som ej blott innesluter den moderna civilisationens blomma, utan äfven — två nilioner menni-kor. Enlig underrättelser, ingångna från Paris medelst ballong, ha många projektiler träffat byggnader i närheten af Pantheon, ja, nå:t ända bort till Luxembourgstradgärden. Bland offentliga byggnader, som skadats at granater, nämnes -är-kilt kyrkan Saint Sulpice och universitetsbyggnaden Sorbonne, forutom flera andra kyrkor, hospitaler, ambulanser och mus6er. IIvilken ära för den åldrige kejsaren öfver den mest civilisatoriska nation i verlden! Tyskarne ha dagligen kastat omkring 20,000 granater mot pariserfästena och staden, hvaraf framgår, att de väl användt cerneringstiden till art hopa nya massor af materiel. Nu först börjas parisarnes egentliga prörningar. Tyvärr, kunna vi icke fördölja det smärtsamma intryck, vi erfara af att samtidigt med dessa underratielser erhålla ganska bestämda antydningar om enjsaplittring mellan de framsta männen i Fiankrike. Så synes Gambetta besinna sig i opposition med ä ena sidan Trochu och Favre, hvilka äro i Paris, och å den andra Tniers, som varit i Bordeaux. Det är beskyllningarne mot Trochu. att han för länge hållit sig overksam och icke genom täta utfall hindrat tyskarne ifrån att anlägga dessa batterier, med hvilka de nu synas vara i färd med att torstöra en stor del at Paris, som ramkallat denna splittring, hvilken är ett sorgligt tecken, som kan komma att i en forfarande grad återverka de djupa lagren af befolkniugen. Ett af dagens te ogram formäler, att tyskarno inledt en sormi g belägring af ett par at osttästena och öppnat trancheer mot fastona Rosny och Noisy. Enligt ett annat telegram ha de tillochmed framryckt mot den under kanonerna å sastet Mont Valgrien kantonerade pariserarmån, med hvilken heta strider levererats vid Rueil och Malwaison, de der ändat med tyskarnes tillbakakastande. Under det att dessa nedslående underrättelser ingå trån Paris, hvars befolkning nu är, som sagat, satt på de svåraste prof, bringar telegrafen afven den för dem, som önska Frankrikes räddning, ytterligare sorgeposten, att Chanay, hvars väldiga arme, var afsedd att nedbryta prins Friedrich Carls jerurmg utanför Paris, för att kunna undsätta denua stad, och af hvars öde kanske afven hufvudstadens i den väsentligaste mån beror, blifvit slagen på hela sin linie och måste vika tillbaka med sin center mot Le Mans, på hvilken stad tyskarne skulle i går rycka fram, hvarför en ny strid måste ha stått äfven i går, om hvars utgång vi med den största npanning vänta underrättelse, emedan den möjligen skall bli af den mest afgörande natur. Chonzy erkänner sjelf de lidna motgängarne och angifver såsom de punkter, der striden stått hetast, Mouttort, Fatines, Champagne, Change (blott !,:dels mil från Le Mans), Parignå rEvique och Jupilles, hvilka utvisa på hvilken låvgsträkt front striden stått. Denna strid rasade i Onsdags. Storhertigen af Mecklenburg nämner i sin rapport tvenne platser, Lombron och la Chapelle, hvi ka ligga straxt öster om NMontfort. Storhertigen skall endast här ha gjort 10,000 tångar, en siffra som syues något väl högt tilltagen, ehuru den väl är möjlig, när man betänker, atv tyskarne ha till sitt förfogande ett ofantligt och öfverlägset kavalleri samt ha emot sig visgerligen stora massor, men dock till största delen oöfvadt manskap. Krigarens yrke är ett yrke det såsom hvarje annat. Och det kan väl synas slående då papperet, då det heter, att fransmännen ha