Göteborgsposten – 12 januari 1871, sida 2

Underrättelsor från Paris. Ett ballongbret at d. 30 Dec. från Paris till -Times lemnar en ingalunda ljus skildring af tillståndet i den franska hutvudstaden. Han skritver, att den dagliga rationen af hästkött nu endast är 40 grammer och att äfven detta kött mås o upphöra fram mot medlet at Januari; några dagar kunna tillbringas med salt kött, torkad sisk och rokt fläsk, men frän den 18 Jan. skall man endast ha bröd och vin, och om man tager alltji beräkning, menar han, att staden ej kan på nägot sätt uthärda längre än till d. 31 Jan. Om stadens milltära och moraliska motståndsförmåga hyser han en nästan lika ringa mening och yttrar: Om tyskarne gått raskt på d. 19 Sept., skulle de troligen kunnat med detsamma iaga Paris, ty många at fästena voro då icke bestyckaue, de uppkaste verken endast halflardiga, och den effekuva styrkan i staden otversteg icke 60.000 man regelbundaa trupper med 60 kanoner. Nu är torhassandet visserligen annorlunda, ty otroliga saker ha uträttats både i afseende på fåstningsverkens fullständigande och truppernas utbildning, men man bör likväl icke hängifva sig åt några illusioner om, hvad som kan utratias. Enigheten har visserligen blitvit större i hufvudstaden, och det är slut med revolterna, men detta har skett medelst en mängd högst betänkliga eftergifter; likasem man beviljat ett moratorium för alla skuldförbindelser, så bar den provisoriska regeringen ärven sedan gitvit alla hyresgaster och logerare anstaud med hyran, och hon betalar nationalgardisterna 112 franc om dag, forutom 24 franc i tillägg då de äro gifta. Härtill kommer en eändlig mangd af rationutdelningar och en omfattande enskild valgörenhet, så att helt visst inemot 3 mill. menniskor, fjerdedelen af befolkningen födes, klädes, värmer sig och lefver på andras bekostnad. Det finnes således en stor mangd menniskor, som ha det vida bättre under belagringen, än någonsin förut, och dessa ropa naturligtvis på motstånd till det yttersta. En liten minoritet är lifvad af verklig hänförelse för faderneslandet, redo att för detsamma offra alt. Slutligen ha vi den stora klassen af dem, som förlorat eller stå i begrepp att förlora, hvad de egde; de skulle mer än gerna vilja se ett slut på kriget, men de våga icke uttala sig och instämma dertör i det krigsrop, som äfven i pressen Jjuder öfver allt anuat. Men när förtrollnangen väl blir häfd och den konstlade fördämning brister, som satts tor den stora befolkningens egentliga önskningar(7), då skall ett tusenstämmigt rop, som fordrar fred så snart som möjligt, tillochmed en tung fred, höjas mot himlen. Om ni delar Gambettas stora beundran öfver Paris uthållighet, så vänta tills den dag, då be ingens bördor börja trycka äfven dem, som ingenting ega, lika härdt, som de länge tyngt på dem, hvilka hade något att förlora, och låtom oss sedan tå sel Korrespondenten synes tala för bourgeoisien. Om beskjutninhgen af Paris östra besåstningar den i Paris utkommande Correspond ance Iavas: