Göteborgsposten – 11 januari 1871, sida 2

nader efteråt blef det mitt åliggande att utlofra en belöning för upptäckten af någon missledd person som åtagit sig att ställa saken till rätta med en fjerding krut eller någonting i den vägen. — Ja, men hvad som sårade mig var att ni ej ansåg mig värd ett höfligt bref utan vände er till Cheetham. — Derpå skall ni ej undra. Vår förening har ej existerat många år, och hvad var det som förde oss tillsammans? Våra arbetsgifvares tyranni. Hvad har hållit oss tillsammans? Den bittra erfarenheten af hårdt arbete och liten betalning då vi ej hållit ihop. De som nu stå i spetsen för skrået komma mycket väl ihåg då vi alla trampades i stoftet af giriga herrar. Derföre är det naturligt att, när anledning till klagomål inträffar, vi äro benägna alt i främsta rummet vända oss till dem som vi af gammalt anse som våra förtryckare. Understundom örvertyga våra principaler oss om att felet ligger hos arbetarne, och då ha vi endast att se till att de felande bli näpsta. Men för att komma till saken, hvad är ert förslag? — Jag ber att få inträda i föreningen. — IIvilken förening? — Naturligtvis den jag af okunnighet förolämpat — knifsmedernas. Jobson skakade på hufvudet och sado att han fruktade, att det funnes ett par hinder. Henry förstod att det ej tjenade något till att bjuda lågt. (Forts)