IV. Den som vid sin lugna eldbrasa läser ett illa stafvadt och dåligt skrifvet bref med en dylik hotelse skrattar oftast föraktligt deråt. Men i Hillsborough hade blodiga dåd ofta följt på dylika hotelser, och Henry visste det. För öfrigt låg det något olycksbådsnde i just det hemlighetsfulla sätt, hvarpå detta vapen kommit in i rummet, som varit låst öfver natten. Hvar kunde en man nu vara säker för dessa allestädes närvarande och samvetslösa agenter för en domstol som ej stod under något slags kontroll? Henry begaf sig till sin vän Bayne och yttrade med bruten stämma: — Se här hvad de skickat mig. Bayne blef nedslagen men ej förvånad. — Det är den vanliga gången, sade han. De börja temligen artigt, men bli allt mer och mer hotande. — Tror ni att mitt lif verkligen sväfvar i fara? — Nej, ej ännu; jag har aldrig hört exempel på att en man blifvit anfallen efter första varvingen. Detta är blott för att skrämma er. Om ni ej bryr er om denna varning, skall ni sannolikt få en ny, ett par måhända, och derefter märka de er, lika säkert som att jag står här. — Märka mig? — Ja, så heter det på vårt språk. Ibland passa de på sitt offer i dessa mörka gator och gifva honom ett slag i bufvudet eller krossa hans arm eller ben. De ha gatt ända derhän att de skjutit på somliga med kula, men ha aldrig dödat sin man på stället. De äro lika skickliga