— dels af en redogörelse för de fast aflönade konsulater, som f. n. innehafvas å ena sidan af svenskar, å den andra af norrmän. Om något val från regeringens sida skall kunna aflägsna stridsfrågan huruvida svensk eller norrman bör till en gemensam-konsulsbefattning utses, synes utnämningen af hr D. Willerding, chef för handelsoch konsulatsaldelningen inom utrikesdepartementet, ull generalkonsul i Storbritannien hatva varit af denna beskaffenhet. Det finnes dock ett reelt, och icke blott personligt, samband i statsrättsligt hänseende mellan Sverige och Norge, och detta samband vinner sitt snart sagdt enda utryck i förhållandena inom utrikesdepartementet. Här finner man svenskar och norrmän stå såsom embetsmän under samma myndighet, och skall tal kunna uppstå om ett svenskt-norskt eller norskt-svenskt tjenstemannaskap, så är det tydligtvis inom detta område. Vi hade alltid föreställt oss, att ur denna synpunkt hr Willerdings utnämning skulle bli töremål för beröm, ej tör tadel. Hvad beträffar klandret öfver att hr Cöster, som äfvenledes lär vara svensk till börden, blifvit utsedd till vice-konsul i London, synes oss detta klander vara lika oberättigadt. IIr C. har i en följd af år varit konsulatssekreterare i London, under denna tid förvärfvat sig noggrann kännedom om de svenskrorska handelsoch sjöfartsförbindelserna med EngUand, genom den nya organisationen af konsulatet förlorade derjemte sekreterarebefattningen sin förra vigt och skulle nu, allt detta oaktadt, hr C. bort förflyttas till annat verksamhetssält blott derför att hans vagga icke stått mellan Rorges fielde? En dylik begäran är, lindrigast sagdt, obillig. Vända vi oss derefter till Morgenbladets statistiska redogörelse för de med Gage eller Bidrag till Kontorhold udstyrede Kon2ulsposter, så torde det vara onekligt att ett större antal af dessa äro besatta med svenskar än med norrmän. Men härvid äro åtskilliga omständigheter icke tagna i betraktande af Morgenbl., hvilka äro af betydelse för sakens bedomande. Först och främst måste man vid räkningen atskilja alla de konsulater, som äro förenade med de diplomatiska beskickningarae i de särskilda länderna. Sadane åro de at tidn. i dess jemtörelse upptagno konsulaterne i Athen, Florens, Lissabon, Hamburg, Washington och Konstantinopel. Om på dessa platser befinna sig svenskar eller norrmän beror uteslutande på den nauonalitet innehatvaren af den rent diplomatiska befattningen på stället tillhör. Så bekläddes ju nyligen ministerresidentposten och i töljd derat atven konsulsbefattuingen i Konstantinopel af en ung norrman, till dess han tor kort tid sedan törflyvtades till sformänligare poster. Att icke norrmän i samma antal som svenskar egna sig åt tjenstgöringen i utrikeskabinettet är sannt, men skulden för detta törhällande ligger så mycket mindre hos oss, som det är allimänt bekant, att mänga af de inskränkande hinder, som resa sig emot en svensk mans önskan att vinna anställuing i utrikesdepartemeniet, icke förefionas när aspiranten ar norrman. När nu antorda omständighet tagits i tillbörligt ötvervägande, förminskas redan härigenom anleduingarne till klagomål ölver svenskarnes prioritet vid tillsättande af de itragavarande betattningarne betyuligt. Men vidare finner man af Morgenb!:s egen statistiska tabell att nästan alla de konsulater, hvilkas innehafvare äro svenskar, äro tillsatta tör läng tid tillbaka, under det alla de norska konsulsutnämningarne förskritva sig från ett jemtörelsevis färskt datum. Den siutsatsen ligger således nära till hands att om i detta hanseenue något brutits från vår sida i fordna dagar, så kan beskyllningen likväl icke med fog riktas mot den närvarande tiden. Och häri ligger förklaringen tll att på samma gång norrmäannen beskylla regeringen tor partiskbet för svenskarne vid konsulsullsattningarne, så kan man hos oss tå hora klagan olver alt regeringen vid sådana till:aklen oullbörligt töredrager norrman. Vid ett par af de namneligen angifna konsulaten finnas dessutom särskuda loralaringsgrunder till att de bekladas af sina nuvarande innebalvare — grunder, som göra det troligt att, ätven om AÅAorgeubladetsregel för tördelningen at betattningarne varit al den unionella stasmakten godkävd, någon förändring icke. skulle viutag ts. Konsulsposten i Tunis har så t. ex. länge innehafts at med