i våldsbragder som de äro skickliga arbetare, och märkvärdigt är att de alltid veta undgå att mörda på samma gång de tillfoga betyd iga kroppsskador. — Jag skall köpa mig en revolver med sex pipor och möta våld med väld. — Hvad kan ni uträtta mot tiotusen? Nej, gå ni gonast till sekreteraren för knifsmidesföreningen och sök bli medlem af skrået. Det skall kosta er penuingar, men hvad gör det? Cheetham skall betala hälften. — Jag skall gå vid middagstiden. — IIvarföre ej nu? — Emedan, sade Henry, jag känner mitt blod koka öfver att jag på detta sätt blir hotad af en osynlig fiende, som ej vågar uppträda ansigte mot ansigte med mig. Henry gick till sin smedja och arbetade till middagen. Derefter tvättade han sitt ansigte och sina händer och tog på sig sin rock för att gå ut. Men han fick snart skäl att ångra att han ej lydt Bsynes råd. Det hade varit ett skråmöte om natten; och fiendtligheten mot Londonsarbetaren hade tillväxt i följd af de anmärkningar som derunder blifvit framställda. Då Henry gick förbi en grupp lägre arbetare, fick han höra åtskilliga stickord. Han vände sig stolt mot dem, och så imponerande var hans min och hållning, en sådan makt låg i hans mörka flammande blick, att de som yttrat sig drogo sig litet tillbaka. Men, starka som de voro till antalet, gingo de honom i nästa ögoublick närmare in på lifvet. Ilan gick hastigt fram till porten, ropade ut portvakten och