Göteborgsposten – 10 januari 1871, sida 2

mer ihåg att jag hörde det omtalas. Henry, hvad går åt dig? Tänk ej så mycket på denna unga dame, annars blir ditt lugu stördt. Jag önskar att du undveke hennes närhet. Derefter följde fråga på fråga. Henry kringgick dem så godt han kunde; men deretter nämnde han ej vidare miss Cardens namn. Han tänkte på henne så mycket mera, räknade sin vinst hvarje vecka och började fraga erfarna personer huru mycket penning r det behöfdes för att sätta upp en ångmaskin och bli husbonde i stället för arbetare. Ian erfor att detta svårligen läte sig göra under 500 pund. — Det är en betydlig summa, tänkte Henry, men jag skall förvärfva den genom att arbeta natt och dag. Euufton då han tagit jå sig sin rock och gick öfver gården efter sitt dagsarbete, gjorde arbetsförmannen ett hemligt tecken åt honom. Henry såg det och följde honom in på hans kontor. Bayne stängde dörren försigtigt efter sig och hans unsigte uttryckte oro, tillochmed fruktan. — Iittle, sade han nästan i hviskande ton, ni känner mig: jag är en man som vill lefva i tred med alla menniskor. Och likväl ämnar jag nu göra något som skulle kunna förorsaka mig stora obehag. Men ni är den hyggligaste och bäste arbetare jag någonsin haft under mig, och ken ej uthärda att se er hållas i okunnighet om en sak som rör ert eget skinn — men, om jag handlar som en man mot er, vill ni handla som en man mot mig? — Jag lofvar er det, svarade Henry; der har ni min hand derpå.