Göteborgsposten – 9 januari 1871, sida 2

—— — — — ——77777 — —— s— jag vill dölja mitt namn om jag kan, men jag skall aldrig förneka det. Jag blyges ej derför, om också du gör det, min mor. Detta bragte mrs Little till tystnad, på samma gång som det kom henne att i hemlighet utgjuta några tårar. Henry tog på sig sina nya kläder och hatt samt gick upp till villan. Han uppgaf sig vara arbetaren från Cheethams verkstad, och betjenten, som sannolikt fått sina ordres, släppte honom genast in i salongen. Der fann han Grace Carden, sittande vid en bok, samt en ung qvinna, hvilken satt på något afstånd från henne och sydde. Dessa båda flickor voro verkliga typer: Grace för en ung engelsk dame af stånd, Jacl Denco för en landtflicka. Grace var lång och smärt, men ej skranglig; Jacl var stark och grof, men utan att vara fet; hon var af samma längd som Grace, ehuru den senare syntes längre. Grace hade mörkbruna ögon och ljusbrunt hår. Jacls hår var rödaktigt och hennes ögon grå; hon var något fräknig under ögonen, men för öfrigt hade hon en frisk och vacker hy; hennes hals var af en alabasterlik hvithet. Hon var en skönhet af den rent landtliga typen. Henry kom in och den unga damen mottog honom på ett sätt, sem mycket skilde sig från det hon iakttagit mot honom i verkstaden. Hon var artig, men iakttog på samma gång ett afmätt och värdigt uppförande. Han satte sig på hennes uppmaring och började, i det han undrade öfver sin egen djerfhet, sin befattning som lärare, Han tog upp skulpturverktygen och förklarade