Göteborgsposten – 9 januari 1871, sida 2

att använda. Jag undrar om mr Cheetham under dylika omständigheter skulle vilja taga dem tillbaka, mr Bayne? Bayne såg vid denna slugt framkastade fråga litet brydd ut, men Henry kom honom i nästa ögonblick till hjelp genom ott med en viss häftighet yttra: — Nå, nå, jag skall komma. Efter ett ågonblicks paus tillade han: — Jag skall gifva er sex lektioner om ni vill. — Jag är er mycket förbunden. När vill ni komma? — Nista Lördag klockan tre. — Ni kan vara öfvertygäd om att jag skall hålla mig hemma. Hon yttrade derefter några artiga ord om att ej störa honom vidare samt försvann med ett glädtigt småleende, som visade en rad utsökt hvita tänder. IIenry Little omtalade för sin mor hvad som händt och visade sig så förödmjukad öfver att han ej hållit sitt ord, att hon ej andra gången sökte afråda honom derifrån. Hoa bad honom endast att han ej skulle uppgifva sitt namn, — Men hvad skall jag då säga, om hon frågar mig hvad jag heter? yttrade han. — Säg Thompson eller Johnson eller hvad du vill, utom Little. Denna begäran väckte Henrys harm. — Huru, är jag då en brottsling, eftersom jag skall förneka mitt namn? Och huru skall jag kunna se henne i ansigtet, om jag uppgifver ett falskt namn för henne och hon sedan kommer till Bayne och erfar mitt rätta? Nej,